Bokpresentation av Du såg mig i Älvkarleby bibliotek

Något särskilt var det att komma till biblioteket i Skutskär. Lite pirrigt eftersom många känner mig. Oron lättade när en varm  atmosfär  tog emot mig. I bakgrunden hängde konstfull lappteknik och jag kände en varm inramning. Mikrofonen krånglade men efter några batteribyten kom min presentation igång. Vädret var inte på något bra humör denna dag. Grått, disigt och regn. Inne i biblioteket sken solen.

Signering innan presentation av Du såg mig

Ur boken Du såg mig:

Hon ställer sig framför spegeln med slipade kanter. Ser hur

ansiktet har fått en nyans av liv. Att hon har klimp i huvudet syns
inte på ytan.
Det enda hon ville ha med sig från första äktenskapet var spegeln.
Ta vad du vill, hade han sagt. Det blev spegeln. Den har hon alltid
tyckt om. I den ser hon hur rummet omsluter henne. Hon ser också
sin mamma som står snett bakom. De liknar varandra.
Men Mina är smalare. Och hon har flera veck i pannan. Samma
djupa rynka mellan ögonen. Det pepparkaksbruna håret och ögonen
som går i samma färg. Inga gråa hårstrån. Vårtan på vänstra ögonlocket.
Blicken granskar och försöker förstå. Undran över varför allt
gick som det gick. Vad gjorde vi för fel? Du fick alltid hjälp men det
var inte nog. Vi tog din son till oss i ett år för att rädda honom. Du
fick komma så fort det krisade. Pengar när du bad om det utifrån
vad vi hade. Vi gjorde vad vi mäktade med. Du tog det för givet.
Mina som en gång var hennes mamma ser med tomma ögon över
hennes axel. De kom varandra aldrig nära.
Hon ser Maja stå långt bak i rummet som en skuggfigur som hon
inte får grepp om. Och som hon försökt att nå.
Men hon förstår sig inte på jäntan. Som hennes mamma inte heller
förstått sig på henne.
Mina står nära, nästan hänger över axeln. Reflexer fladdrar över
rummet. Maja vänder sig om och modern ser bara ryggen. Ansiktet

är riktat mot fönstret och ut mot vedbacken. Några vedklabbar ligger

spridda runt sågbocken. Ruiner av ett hantverk från en tid som
flutit bort, ett minnesmärke hon har inristat. Modern anar vad som
försiggår inom Maja. Vad har hon gjort för fel?
Tre generationer i en spegelbild, tre vågrörelser som aldrig flyter
samman. Skulder som inte kan betalas fryser inne i ett rum dit ljuset
inte vill nå. Trots att solen gör reflexer och försök. Mina som står
nära, så nära som aldrig förr och ändå långt borta. Maja vänder sig
om, går tveksamt och dröjande mot modern. Ställer sig bakom henne
och bredvid sin mormor. Arvet i en spegel och modern ser mönstret.
Hon ser tre spända fjädrar. Uppdragna av behov som ingen av dem
har kunnat stilla. De är ett återkommande mönster på ett lapptäcke
utan sömmar.

– Är det någon hemma

Modern rycker till, Maja och Mina försvinner bakom henne.
Hon lösgör sig från spegeln och går mot dörren. Klara står på
bron.

Urban Forsgren inleder

Läsexempel ur boken Du såg mig.

Kärt möte eftersom det var länge sen

Avslutande pyssel med graven. Ljuset hade svårt att ta sig men ljungen tog sig och lyste upp den murkna stenen. Nästa gång gäller rotborste och ett intensivt borstande på gravstenen. Vila i frid. Ni gjorde så gott ni kunde och mer därtill.

 

Jonna gör London



Fyra dagar i London och sommarvarmt. Det blev en hel del shopping, men också två museiebesök, British Museum, Tate Modem och en rundtur med buss. Framför allt blev det en påfrestning för fötter och ben. Hästen från Halikarnassos och Rosetta stenen  fastnar nog i våra minnen för alltid och butikerna utmed Oxford street blev nogsamt genomsprungna.

Jonna på väg till London

Första dagens inköp inspekteras.



Jonna i Hyde Park




En överbelamrad shoppare





Oxford street i solsken och kontakt med kompisar.



Rosettastenen

London Eye. Kilometervis kö och vi gav upp.




Ett av antikens sju underverk (hästen från Halikarnassos) och ett modernt underverk på British Museum



Konstverk i Tate modem, London.

.



Picasso

 

Lära sig läsa

Olle ska börja i första klass. Han är inte särskilt intresserad. Han leker hellre. Läsa och skriva kan han inte men halva klassen kan. Olle bryr sig inte.  Han vill helst gå ut på rast . Leka är det bästa och när föräldrarna frågar vad som är bäst med skolan , säger han RAST.
    När halva höstterminen gått är det dags för utvecklingssamtal. Olle är med.  Fröken frågar vad som är bäst i skolan. RAST
    Läsinlärningen går knaggligt och fröken föreslår att Olle ska få extra undervisning av Pernilla, en specialpedagog.
Carl, Olles kompis ska också gå hos Pernilla. Olle skiner upp. Föräldrarna blir oroliga. Är det något fel på Olle? Läs och skrivproblem och varför är han inte lika duktig som storasyster? Varje kväll sitter de vid Olle sida och tränar läsning. Ser hur ointresserad han är.
    Efter en månad frågar mamma Olle hur det är att gå till Pernilla. JÄTTEKUL säger Olle. Och vet du mamma NÄSTA TERMIN SKA VI GÅ TILL HENNE TVÅ GÅNGER I VECKAN.

Argument som håller för att avskaffa monarkin

http://www.geocities.ws/petersami/

Läs denna genomtänkta hemsida som är fullmatad med trovärdig information.

http://www.geocities.ws/petersami/

Romer i hemligt register

Polisen i Malmö darrar just nu. Hur ska de komma ur denna skandal. Oskyldiga romer finns av någon anledning i ett hemligt register vilket i lag är förbjudet. Småbarn dessutom.
Finns det någon anledning till polisens tilltag? Har polisen tilltag att göra med att romer mer än andra hamnar i klammeri med rättvisan? Även om det skulle vara så är polisens tilltag oförlåtligt. Hur ska de unga romerna som vill leva och komma in i samhället orka när samhällets garanter för rättvisa visar sig ha fördomar. Frågan är om polisen över huvudtaget får ha fördomar. I de flesta konstellationer jag befunnit mig vad gäller social rang har synen på romer varit negativ. Jag tror mig aldrig ha hört någon som försvarat dem.  I de flesta fall har romernas dåliga rykte baserats på hörsägner där någon har hört… Beatrice Ask måste försvara dem men hur har hon det med sina värderingar om dragkedjan dras ner. Vi får tro att hon är ärligheten själv.
     Synen på romerna är svår att få bort och då är frågan hur deras rykte ska upprättas? Om de inte får en chans att komma in i samhället, kan jag ha förståelse för att de slirar över samhällsgränsen. 
Jag hoppas att debatten om romernas plats i svenska samhället blir ordentligt belyst efter denna skandal.

Västanå i mitt hjärta

Västanåvägen skär genom två  f.d. gästgivargårdar. Till vänster Neaséns hus.
Målad av Västanåkonstnären Hans-Olov Holmgren

Järnåldersgravarna i Västanå vaktas av en urinnevånare.
Bakom konstverket står Västanås egen konstnär Hans-Olov Holmgren
 

Söder bjuder på ett myller av intryck

                                                                                                         

På besök i huvudstaden



Götgatan är överbefolkad och utanför varje café sitter singlar och par om vartannat. Vid Björns trädgård utspisas en hop hemlösa och jag tänker ” vad många de är”. Vad har hänt och varför är så många människor slitna och utslagna? Ska ett välfärdssamhälle acceptera denna syn? Eller är de utslagna ett resultat av välfärden?
Jan Eliasson uttalade sig för någon tid sedan i TV-rutan att temperaturen på en välfärdsstat är hur man tar hand om de svaga.
    Jag ser fler och fler tiggare. De sitter utanför matvaruaffärer, systembolag, och i tunnelbanan. På Högbergsgatan dras mina blickar mot ett par bruna ben med klasar av åderbråck. Kvinnan är i 30-årsåldern och halvligger mot en barnvagn. Hon skyltar framför ett stort fönster. I barnvagnen finns inget barn men några kassar. Vad har hänt? Flanörerna går förbi men högburna huvuden och blickarna riktade framåt, uppåt. De lyckade. Och jag mår illa, men gör jag något? Nej! Däremot försvarar jag alltid när föraktet för svaghet kommer på tal. Och får skit för detta. Argumenten är: pengarna räcker inte, vi kan inte ta hand om alla, de får skylla sig själva.
   Det är något som händer i vårt samhälle, något smyger sig på. De mänskliga värdehandlingarna håller på att skrivas om i tuffa formuleringar som ökar utslagningen. Och Sverige är på väg att få ett sänkt cedebetyg där temperaturen snart står på minus. Det kommer att visa sig och jag hoppas innerligt att mina spekulationer är felaktiga.

 

Böcker av RoseMarie Sjöberg

Barndomen utspelar sig i Västanå, en by norra Uppland medfabriksarbetare, skogshuggare, sjåare och några bönder. Sommartid kommer två familjer, lite finare än dem som bor i byn. Men byn är utan social rangordning.
Ett uttryck som Maja hört genom åren är ”Man går inte ifrån man och barn”. I mogen ålder får hon förklaringen av sin äldre halvbror. Det Maja anade som barn och tonåring faller på plats. En ofärdig väv får sitt sista inslag.
                                             Ur Bibliotekstjänsts recension:
”Skildringarna av de återkommande sysslorna som vårens storbyk, vedhuggningen, potisplockningen och julbestyren är läsvärda inslag. /…/ Språket är enkelt och lättläst om ett stycke svensk nutidshistoria, både för vuxna och för ungdomar. En mycket bra skönlitterär debut!”
Elsbeth Hermansson





Du såg mig” är en berättelse om Maja och hennes väg från tonår till vuxenliv. Fadern beundrar hon och ser upp till, han är en förebild och han ser henne… Efter hans död måste hon alltför tidigt klara sig själv. Maja tar sig ut i livet på vingliga ben men fast besluten att inte visa insidan, den som skälver och kämpar. Hon går emot det hon tror på och då gör det ont. Relationen till modern är en ständig kamp. Hur ska de komma varandra närmare? Arbete, uppbrott och förälskelse är återkommande inslag i denna utvecklingsroman.

Maja gör en klassresa som påverkar hennes liv. Hon hamnar i Uppsala som inneboende i ett hörn tillsammans med tre andra ungdomar. Pengar är ett bekymmer, men inte det värsta. Drömmar är ingenting hon ägnar sig åt, de är inte till för henne. Studentstaden ser inte Maja, den är till för dem som studerar. Maja befinner sig i underläge men hon ska komma tillbaka. Framtiden finns även för henne även om Maja just då inget vet om den. Boken är RoseMarie Sjöbergs andra roman och är en fortsättning på ”Man går inte ifrån man och barn”, som utkom 2011. En bok som fick stor uppmärksamhet och ett mycket positivt mottagande. Även om ”Du såg mig” är en fortsättning kan boken läsas separat.

”… en bra skildring av två kvinnoliv, där klass och uppväxt påverkat men där också möjligheter finns att bryta mönstret”
Ur Bibliotekstjänst recension, BTJ-häfte 18, 2013, skriven av lektör Elsbeth Hermansson







 

                    Motion om republik för hundra år sedan

Att veta vad som händer i tiden där man är just nu går inte att summera förrän efter ett antal år. Men det finns aningar och en och annan markör.Eftersom jag är republikan av demokratiska skäl förundras jag över vad som händer 2013?Kungen åker sin Eriksgata och vad syftar den till annat än att marknadsföra ett förlegat ämbete. Det som förbryllar mig är hur moderna yngre människor flaggar och fjäskar för kungafamiljen. Kan de inte se igenom dekorationen?

Redan 1912 motionerade socialdemokraten Carl Lindhagen för att Sverige skulle bli en republik. Det blir avslag och Branting sa: att för närvarande är inte republik aktuellt för Sverige. Hundra år senare låter det likadant och det socialdemokratiska partiet visar inte någon ryggrad i frågan och det är märkligt. Det parti som ville folkets väl och göra upp med överhet och klass vågar inte göra så att demokrati i Sverige blir värdigt namnet. Att ställa upp för immunitet och att ärva sitt ämbete försvaras helt klart eftersom ingenting händer.
Men, frågan är om vi är på väg in i monarkins värdesystem? Ett ideal att kämpa för och tro att bara kungen lägger sin hand på huvudet blir livet helgat. 
Visserligen växer skaran av republikaner och det är glädjande. Kanske att jag deppar i onödan, men på hundra år borde något radikalt ha hänt i monarkifrågan. Vilhelm Moberg hade lysande argument men folket svek.  
Jag hoppas att den kungliga Eriksgatan inte är en tidsmarkör som cementeras utan att den istället öppnar ögonen på svenska folket.

 

Clownwn lockar

                       

Yrt och ymnigt irrade den omkring utanför köksfönstret. Den första snön. Hos grannen är det fortfarande mörkt. Det är den tiden när alla sover, stilla och tyst. Törsten driver upp mig och den vita snön gör mig klarvaken. Tänder julstjärnan och brygger kaffe. Hyvlar ost och lägger den på  en hård brödbit. Tidningen har inte kommit ännu och antagligen har budet kört fast i snömodden.
    Klockan är fyra och det har hänt flera gånger att jag vaknat den tiden. Under hela hösten faktiskt. Tar kaffet och sätter mig framför teven. Starkt, det blev för starkt och får stå och kallna.
    En skräckfilm på ettan och fyran visar polisarbete i Los Angeles.
Något är i olag och jag försöker få fatt i det som kryper och irrar fram och tillbaka. Vet inte vad, men något är det.
    Du sover ännu. Jag bara sitter och det är tjockt i huvudet, en sörja som stänger inne det som ska ut. Du kommer upp och undrar varför jag är uppe. Förkyld tror jag, säger jag för att ha något att säga fastän det inte är sant. Oron drev upp mig. Och jag vet inte vad jag ska göra med den, få den ur mig. Kanske det hjälper om jag tvättar håret. Gör det och imman lägger sig på fönstret. Glasclownen som står i badkarshörnan spelar på sin gitarr och ler brett. Han gör mig glad en stund och jag minns hur han flirtade med mig. På auktionen. Egentligen skulle jag ha kaffekoppar och väntade på att få buda. Långt in i en hörna framträder glasclownen och glänser och lyser över alltihop. Jag ser bara honom och glömmer kopparna.
    Får jag trehundra säger utroparen. Jag hänger på och det blir en kamp mellan mig och en man. Jag ska ha clownen och ger mig inte. Får den och nu står han i badrummet och spelar på en elgitarr. Ser mig. Lockar frågande. Vill du bli stilla i mina händer?
    Jag duschar bort löddret och torkar med handduken. Som luktar unket. Går upp drypande våt och hämtar en ny. Tar på morgonrocken utan att torka kroppen, en ovana jag har. Självtorkar. Bara håret sluts in i den rena handduken. Till en trasselsudd blir det, håret, och måste utredas. Oljan som frissan garanterat, är vårdande, masseras in. Dyr, den är dyr, men räcker länge sa hon. En gles kam reder försiktigt ut härvan.
    Oron återkommer och jag går fram och tillbaka. Letar efter glasögonen. Hittar dem inte och tar fram ett par nya. Vet inte vad jag ska göra. Flyter på en isflak och något är det som jag inte får fatt i. Är på väg ut mot ett öppet vatten och vaken börjar tina. Blir minimal.
   Det smäller i brevinkastet. Tidningen med nya händelser och tidningsbudet som kämpar vidare i yrvädret. En osynlig som levererar det nya.
   Isflaken blåser mot Almön och jag hoppar i land. En våg sköljer efter i ett försök att ta bort min oro.
   I badrummet fortsätter clownen att spela och locka. En dag, tänker han, ska jag ge dig ro i mina händer.
 

  

 

Laxön i maj

Bofinken tar emot när vi kommer till Laxön i maj. Almen framför officershuset har späda blad och det är ganska folktomt. Kungsådran forsar fram, stor och mellanfallet håller sig tillbaka. Uppdämda bakom luckorna som öppnas först i juni. Minnen spelas upp. Danserna onsdag och söndag hela sommaren. Dansbanan är borta och kvinnan i caféet visste inte om att den funnits. Och ändå låg den mitt för café Kungsådran. Där framför stod vi. Ortens flickor och hitresande, uppradade mot väggen och i väntan på att bli uppbjudna.
  

Hela Laxön är varsamt och fint bevarat utvändigt. Vandrarhemmet där vi bor är det gamla underofficershuset från 1908. Rött med ockrafärgade knutar och dörrar. Inomhus luktar det unket och gammalt. Kakelugnar och rymligt, med atmosfär. Under almen står trädgårdsmöbler som flagnar i stora sjok. Där slår vi oss ner. Vitsipporna brer ut sig, bofinken sjunger och koltrasten gör några försök. Vi går försiktigt nedför sluttningen mot Kungsådran. Varningsskyltarna är stora. Farliga strömmar. Det forsar och dånar och vi spänner ögonen i det forsande vattnet. Kanske att vi kan få se några ystra laxar hoppa och leka. Laxar leker på hösten sägs det men jag hävdar att de också leker på våren. I alla fall ser det ut som de leker.

http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/vet-hut-kungen/

Utifrån ovanstående är det obegripligt att vi fortfarande har monarki.
Hur tänker de som försvarar överhet och immunitet och att ärva sitt ämbete?

Frank och Fina

 

Gasset mot rutan gör henne mogen att krypa ur springan mellan kylskåpet och väggen. Hon sträcker ut benen och vinglar sig fram över bänken. Vingarna smetar ännu utmed kroppen. Sävligt tar hon sig närmare brödburken. Snabeln uppfattar möglet och vingarna drar sig loss. Hon stiger tungt men skärper viljan och sitter snart på taklisten. Vilar.

     – Kan du inte stänga av skriker hon.
  Ett skrik som drunknar i en vibration från det forsande vattnet ur kranen.
   Frank hör inte och fortsätter att slamra med porslinet på diskbänken.
    – Tro inte att jag står ut med allt oväsen, skriker hon och fortsätter.  Jag har just vaknat och behöver mornas.
    Fina burrar upp sig och tar sats, sätter sig på Franks öra, drar med benen över huden.
    Smack!
    – Där fick du! Det var nära, säger hon och sätter sig på en utslagen tulpanblomma i tapetmönstret. Så lätt kommer du inte undan och anfaller honom på nytt. På näsan, ilar vidare mellan ögonen och upp i pannan.
    Smack!
    – Flugjävel, skriker Frank och sträcker sig efter flugsmällaren.
    – Försök och ta mig, försök och ta mig, hetsar hon och sätter sig på en annan tulpanblomma.
    Frank letar och sveper med blicken. Blir störd av tapetmönstren. Ser upp i taket för att klarna ögonen.
    Första slaget nuddar ena vingen, men hon hinner undan och gör en looping och sätter sig i nacken på sin jägare. På skjortkragen. Väntar!
    Han irrar runt med ögonen, låter dem rulla i sidled, upp och ner. Står alldeles stilla.
    – Vart fan tog du vägen?
    Smällaren har han i beredskap, snurrar plötsligt runt vill överraska sin fiende.  
    Frank lägger ifrån sig smällaren, sätter på kaffepannan och häller i de grovmalna bönorna. Tar fram en bulle och skär upp två rulltårtsskivor.
    Fina avvaktar. Kryper över på halsen, ställer sig på båda frambenen och cirkulerar med de övriga fyra mot huden. Frank sprätter till och slår. Fina är beredd och flyger iväg. Direkt till bullfatet och gömmer sig under tallrikskanten.
    Frank går till spisen och väntar på att kaffet ska koka upp. Fina passar på. Landar direkt i smeten. Smörsmeten i rulltårtan. Snablar i sig så mycket hon hinner av sockret.
    När hon hör Frank stega tillbaka flyger hon till tulpanblomman på väggen och blir ett inslag i mönstret.
   – En flugskit trodde du och bedrog dig.

 

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=687976184551426&set=pcb.687976364551408&type=1&theater

Hipp, hipp,hurra!

DAGEN FÖRE
Stilla, alldeles stilla. Granarna ser ut att hålla andan och luften vibrerar av värme när några dagar av juli återstår. Gräsmattan är brännmärkt och skuggan ger ingen svalka. Vattenspridaren går i ett. Inga blåbär och svampen har slutat att växa. Långt borta mullrar åskan och grannen kör hänsynsfullt för att undvika grusmoln. Kvällen kommer och det blir uthärdligt, riktigt skönt.  I morgon går jag in i ett nytt decennium.
 

 MORGON
Vaknar och ligger tyst. Väntar, som när jag var liten. Hör hur det prasslar, känner doften av kaffe. Ytterdörren gnäller och stängs. Vad gör han? Jag fortsätter att blunda. Dörren igen, öppnas, stängs. Det dröjer. Ute är stillnaden som igår och genom det öppna fönstret trycker värmen sig in. På avstånd en bil som har bråttom. Jag blundar om och ligger still.  Börjar bli otålig. Då kommer den: Ass-dur polonäsen ur Eugène Onegin av Tjajkovskij. Acapella. Rösten är klockren. Bakom mina ögonlock trycker det till, blir fuktigt och varmt.
    På brickan ett rött hjärta i plåt, innehållande ett resebrev.  Till valfri huvudstad. Bredvid ligger krasse, fingerborgsblommor och videört. En hård smörgås med leverpastej och gurka. Kaffe till.  

FÖRMIDDAG
Tårta på grannens färska ägg.  Illgul botten och emellan mosade svarta vinbär med socker och grädde. Över alltihopa vispgrädde och till sist mödosamt plockade blåbär. En och en halvtimme gick åt för två personer att få ihop två deciliter. Som dessutom var små och torra. I mitten gula och röda blommor från krassen.

LUNCH
Det vanliga intaget. Fil, yoghurt, bär och hemmagjord müsli. Vila inomhus.

EFTERMIDDAG Mörka moln börjar krypa in  från söder. Äntligen tänker jag och blåsten tar i allt vad den orkar. Molnen kommer närmare. Solen vinklar åt väster vid lätta moln. Det ser hotfullt ut och jag kutar iväg för att rädda stolsdynorna från väta. In i köket, drar ur sladdar, väntar.
   - Det saknas mat till kvällens fest säger min kärlek.  
    – Vadå säger jag. Om vi tältat som det var tänkt hade det vi har fått duga.
     - Ja, ja säger han och skriver upp allt som saknas på en kom ihåg lista.
    - Måste vi, säger jag och pustar?
    Tyst i köket och jag tänker att han ändrat sig. Vi har två mil till närmaste affär och AC i bilen har slagits ur.
    Det blir inte som jag tänkt och naturligtvis följer jag med till Willys. Fastän jag helst velat ligga på rygg i nordrummet och skriva. Och jag tänker på hur svalt och skönt det blir när vi kommer åter till torpet i skogen.
    Inte ett stänk. Åskan och regnet tog en omväg. Dundret gick runtom oss som i går kväll. På radion meddelas att delar av södra Sverige fått mängder av regn. Det gäller inte Bergslagen där vi bor. Här pågår värmen som jag tror är den värsta i sommar.
Det arter sig och jag får inte göra någonting.

Skjortan är en gåva för vårdande insatser i Toyota
under WMC Skjortan är avklippt och passar en
nutida torpare. Fransarna nertill tyder
på att nål och tråd saknas.
 

Och snart finns födelsedagsmaten framdukad under bar himmel.
Det är lugnt och behagligt. Vinden har givit upp, åskan har vandrat vidare. Som jag önskat är maten enkel. Champagne naturligtvis och på två man hand. Den är äkta vilket jag har svårt att avgöra. Det blir tal och uppehåll, tal igen, avbrott. Talet fortsätter och stannar. Jag undrar när knorren och punkten kommer. Kanske att mitt pladder orsakade att min kärlek kom av sig.
   Han är för kvällen riktigt festklädd i vit skjorta med axelklaffar, modern för si så där trettio år sedan. Den är VIIIT  och har just plockats fram från sitt emballage.  Skjortfickan har broderad röd text som avslöjar en del av hans karriär i Toyota.  Av någon anledning har fåglarna tystnat och flyger inte lika intensivt över oss. Kan det måhända bero på ett födelsedagsfirande med två fågelskrämmor?

EFTERTANKE

Vad har hänt i mitt liv? Har jag valt allt som har hänt? Svåra frågor som jag inte kan svara på, bara spekulera om. Bra har det varit och blivit. De materiella anspråken har krympt och det som finns duger. Nu gäller det att underhålla och vårda relationer i familjen och i den närmaste  kretsen.
    Det som tilltar är mitt intresse att formulera olika företeelser. Och jag undrar hur jag ska hinna skriva allt jag vill?
     Mitt i mina tankar kommer slutklämmen på det avstannade talet.
    – Jag är väldigt glad åt dig, skål.
Två timmar innan midnatt sitter vi fortfarande under en oändlig himmel och sommarnatten är på väg att lägga sig över oss.  Bäcken fortsätter att brusa om än svagare än i våras. Det sista jag hör är bäckens brus när dörren stängs och nyckeln vrids om. En ny tid är på väg in i mitt liv och jag säger välkommen.

 

Torparidyll

Något på gång.

Napp vid förstaförsöket. En abborre.