Lära sig läsa

Olle ska börja i första klass. Han är inte särskilt intresserad. Han leker hellre. Läsa och skriva kan han inte men halva klassen kan. Olle bryr sig inte.  Han vill helst gå ut på rast . Leka är det bästa och när föräldrarna frågar vad som är bäst med skolan , säger han RAST.
    När halva höstterminen gått är det dags för utvecklingssamtal. Olle är med.  Fröken frågar vad som är bäst i skolan. RAST
    Läsinlärningen går knaggligt och fröken föreslår att Olle ska få extra undervisning av Pernilla, en specialpedagog.
Carl, Olles kompis ska också gå hos Pernilla. Olle skiner upp. Föräldrarna blir oroliga. Är det något fel på Olle? Läs och skrivproblem och varför är han inte lika duktig som storasyster? Varje kväll sitter de vid Olle sida och tränar läsning. Ser hur ointresserad han är.
    Efter en månad frågar mamma Olle hur det är att gå till Pernilla. JÄTTEKUL säger Olle. Och vet du mamma NÄSTA TERMIN SKA VI GÅ TILL HENNE TVÅ GÅNGER I VECKAN.

Argument som håller för att avskaffa monarkin

http://www.geocities.ws/petersami/

Läs denna genomtänkta hemsida som är fullmatad med trovärdig information.

http://www.geocities.ws/petersami/

Romer i hemligt register

Polisen i Malmö darrar just nu. Hur ska de komma ur denna skandal. Oskyldiga romer finns av någon anledning i ett hemligt register vilket i lag är förbjudet. Småbarn dessutom.
Finns det någon anledning till polisens tilltag? Har polisen tilltag att göra med att romer mer än andra hamnar i klammeri med rättvisan? Även om det skulle vara så är polisens tilltag oförlåtligt. Hur ska de unga romerna som vill leva och komma in i samhället orka när samhällets garanter för rättvisa visar sig ha fördomar. Frågan är om polisen över huvudtaget får ha fördomar. I de flesta konstellationer jag befunnit mig vad gäller social rang har synen på romer varit negativ. Jag tror mig aldrig ha hört någon som försvarat dem.  I de flesta fall har romernas dåliga rykte baserats på hörsägner där någon har hört… Beatrice Ask måste försvara dem men hur har hon det med sina värderingar om dragkedjan dras ner. Vi får tro att hon är ärligheten själv.
     Synen på romerna är svår att få bort och då är frågan hur deras rykte ska upprättas? Om de inte får en chans att komma in i samhället, kan jag ha förståelse för att de slirar över samhällsgränsen. 
Jag hoppas att debatten om romernas plats i svenska samhället blir ordentligt belyst efter denna skandal.

Västanå i mitt hjärta

Västanåvägen skär genom två  f.d. gästgivargårdar. Till vänster Neaséns hus.
Målad av Västanåkonstnären Hans-Olov Holmgren

Järnåldersgravarna i Västanå vaktas av en urinnevånare.
Bakom konstverket står Västanås egen konstnär Hans-Olov Holmgren
 

Söder bjuder på ett myller av intryck

                                                                                                         

På besök i huvudstaden



Götgatan är överbefolkad och utanför varje café sitter singlar och par om vartannat. Vid Björns trädgård utspisas en hop hemlösa och jag tänker ” vad många de är”. Vad har hänt och varför är så många människor slitna och utslagna? Ska ett välfärdssamhälle acceptera denna syn? Eller är de utslagna ett resultat av välfärden?
Jan Eliasson uttalade sig för någon tid sedan i TV-rutan att temperaturen på en välfärdsstat är hur man tar hand om de svaga.
    Jag ser fler och fler tiggare. De sitter utanför matvaruaffärer, systembolag, och i tunnelbanan. På Högbergsgatan dras mina blickar mot ett par bruna ben med klasar av åderbråck. Kvinnan är i 30-årsåldern och halvligger mot en barnvagn. Hon skyltar framför ett stort fönster. I barnvagnen finns inget barn men några kassar. Vad har hänt? Flanörerna går förbi men högburna huvuden och blickarna riktade framåt, uppåt. De lyckade. Och jag mår illa, men gör jag något? Nej! Däremot försvarar jag alltid när föraktet för svaghet kommer på tal. Och får skit för detta. Argumenten är: pengarna räcker inte, vi kan inte ta hand om alla, de får skylla sig själva.
   Det är något som händer i vårt samhälle, något smyger sig på. De mänskliga värdehandlingarna håller på att skrivas om i tuffa formuleringar som ökar utslagningen. Och Sverige är på väg att få ett sänkt cedebetyg där temperaturen snart står på minus. Det kommer att visa sig och jag hoppas innerligt att mina spekulationer är felaktiga.

 

Böcker av RoseMarie Sjöberg

Barndomen utspelar sig i Västanå, en by norra Uppland medfabriksarbetare, skogshuggare, sjåare och några bönder. Sommartid kommer två familjer, lite finare än dem som bor i byn. Men byn är utan social rangordning.
Ett uttryck som Maja hört genom åren är ”Man går inte ifrån man och barn”. I mogen ålder får hon förklaringen av sin äldre halvbror. Det Maja anade som barn och tonåring faller på plats. En ofärdig väv får sitt sista inslag.
                                             Ur Bibliotekstjänsts recension:
”Skildringarna av de återkommande sysslorna som vårens storbyk, vedhuggningen, potisplockningen och julbestyren är läsvärda inslag. /…/ Språket är enkelt och lättläst om ett stycke svensk nutidshistoria, både för vuxna och för ungdomar. En mycket bra skönlitterär debut!”
Elsbeth Hermansson





Du såg mig” är en berättelse om Maja och hennes väg från tonår till vuxenliv. Fadern beundrar hon och ser upp till, han är en förebild och han ser henne… Efter hans död måste hon alltför tidigt klara sig själv. Maja tar sig ut i livet på vingliga ben men fast besluten att inte visa insidan, den som skälver och kämpar. Hon går emot det hon tror på och då gör det ont. Relationen till modern är en ständig kamp. Hur ska de komma varandra närmare? Arbete, uppbrott och förälskelse är återkommande inslag i denna utvecklingsroman.

Maja gör en klassresa som påverkar hennes liv. Hon hamnar i Uppsala som inneboende i ett hörn tillsammans med tre andra ungdomar. Pengar är ett bekymmer, men inte det värsta. Drömmar är ingenting hon ägnar sig åt, de är inte till för henne. Studentstaden ser inte Maja, den är till för dem som studerar. Maja befinner sig i underläge men hon ska komma tillbaka. Framtiden finns även för henne även om Maja just då inget vet om den. Boken är RoseMarie Sjöbergs andra roman och är en fortsättning på ”Man går inte ifrån man och barn”, som utkom 2011. En bok som fick stor uppmärksamhet och ett mycket positivt mottagande. Även om ”Du såg mig” är en fortsättning kan boken läsas separat.

”… en bra skildring av två kvinnoliv, där klass och uppväxt påverkat men där också möjligheter finns att bryta mönstret”
Ur Bibliotekstjänst recension, BTJ-häfte 18, 2013, skriven av lektör Elsbeth Hermansson







 

                    Motion om republik för hundra år sedan

Att veta vad som händer i tiden där man är just nu går inte att summera förrän efter ett antal år. Men det finns aningar och en och annan markör.Eftersom jag är republikan av demokratiska skäl förundras jag över vad som händer 2013?Kungen åker sin Eriksgata och vad syftar den till annat än att marknadsföra ett förlegat ämbete. Det som förbryllar mig är hur moderna yngre människor flaggar och fjäskar för kungafamiljen. Kan de inte se igenom dekorationen?

Redan 1912 motionerade socialdemokraten Carl Lindhagen för att Sverige skulle bli en republik. Det blir avslag och Branting sa: att för närvarande är inte republik aktuellt för Sverige. Hundra år senare låter det likadant och det socialdemokratiska partiet visar inte någon ryggrad i frågan och det är märkligt. Det parti som ville folkets väl och göra upp med överhet och klass vågar inte göra så att demokrati i Sverige blir värdigt namnet. Att ställa upp för immunitet och att ärva sitt ämbete försvaras helt klart eftersom ingenting händer.
Men, frågan är om vi är på väg in i monarkins värdesystem? Ett ideal att kämpa för och tro att bara kungen lägger sin hand på huvudet blir livet helgat. 
Visserligen växer skaran av republikaner och det är glädjande. Kanske att jag deppar i onödan, men på hundra år borde något radikalt ha hänt i monarkifrågan. Vilhelm Moberg hade lysande argument men folket svek.  
Jag hoppas att den kungliga Eriksgatan inte är en tidsmarkör som cementeras utan att den istället öppnar ögonen på svenska folket.

 

Clownwn lockar

                       

Yrt och ymnigt irrade den omkring utanför köksfönstret. Den första snön. Hos grannen är det fortfarande mörkt. Det är den tiden när alla sover, stilla och tyst. Törsten driver upp mig och den vita snön gör mig klarvaken. Tänder julstjärnan och brygger kaffe. Hyvlar ost och lägger den på  en hård brödbit. Tidningen har inte kommit ännu och antagligen har budet kört fast i snömodden.
    Klockan är fyra och det har hänt flera gånger att jag vaknat den tiden. Under hela hösten faktiskt. Tar kaffet och sätter mig framför teven. Starkt, det blev för starkt och får stå och kallna.
    En skräckfilm på ettan och fyran visar polisarbete i Los Angeles.
Något är i olag och jag försöker få fatt i det som kryper och irrar fram och tillbaka. Vet inte vad, men något är det.
    Du sover ännu. Jag bara sitter och det är tjockt i huvudet, en sörja som stänger inne det som ska ut. Du kommer upp och undrar varför jag är uppe. Förkyld tror jag, säger jag för att ha något att säga fastän det inte är sant. Oron drev upp mig. Och jag vet inte vad jag ska göra med den, få den ur mig. Kanske det hjälper om jag tvättar håret. Gör det och imman lägger sig på fönstret. Glasclownen som står i badkarshörnan spelar på sin gitarr och ler brett. Han gör mig glad en stund och jag minns hur han flirtade med mig. På auktionen. Egentligen skulle jag ha kaffekoppar och väntade på att få buda. Långt in i en hörna framträder glasclownen och glänser och lyser över alltihop. Jag ser bara honom och glömmer kopparna.
    Får jag trehundra säger utroparen. Jag hänger på och det blir en kamp mellan mig och en man. Jag ska ha clownen och ger mig inte. Får den och nu står han i badrummet och spelar på en elgitarr. Ser mig. Lockar frågande. Vill du bli stilla i mina händer?
    Jag duschar bort löddret och torkar med handduken. Som luktar unket. Går upp drypande våt och hämtar en ny. Tar på morgonrocken utan att torka kroppen, en ovana jag har. Självtorkar. Bara håret sluts in i den rena handduken. Till en trasselsudd blir det, håret, och måste utredas. Oljan som frissan garanterat, är vårdande, masseras in. Dyr, den är dyr, men räcker länge sa hon. En gles kam reder försiktigt ut härvan.
    Oron återkommer och jag går fram och tillbaka. Letar efter glasögonen. Hittar dem inte och tar fram ett par nya. Vet inte vad jag ska göra. Flyter på en isflak och något är det som jag inte får fatt i. Är på väg ut mot ett öppet vatten och vaken börjar tina. Blir minimal.
   Det smäller i brevinkastet. Tidningen med nya händelser och tidningsbudet som kämpar vidare i yrvädret. En osynlig som levererar det nya.
   Isflaken blåser mot Almön och jag hoppar i land. En våg sköljer efter i ett försök att ta bort min oro.
   I badrummet fortsätter clownen att spela och locka. En dag, tänker han, ska jag ge dig ro i mina händer.
 

  

 

Laxön i maj

Bofinken tar emot när vi kommer till Laxön i maj. Almen framför officershuset har späda blad och det är ganska folktomt. Kungsådran forsar fram, stor och mellanfallet håller sig tillbaka. Uppdämda bakom luckorna som öppnas först i juni. Minnen spelas upp. Danserna onsdag och söndag hela sommaren. Dansbanan är borta och kvinnan i caféet visste inte om att den funnits. Och ändå låg den mitt för café Kungsådran. Där framför stod vi. Ortens flickor och hitresande, uppradade mot väggen och i väntan på att bli uppbjudna.
  

Hela Laxön är varsamt och fint bevarat utvändigt. Vandrarhemmet där vi bor är det gamla underofficershuset från 1908. Rött med ockrafärgade knutar och dörrar. Inomhus luktar det unket och gammalt. Kakelugnar och rymligt, med atmosfär. Under almen står trädgårdsmöbler som flagnar i stora sjok. Där slår vi oss ner. Vitsipporna brer ut sig, bofinken sjunger och koltrasten gör några försök. Vi går försiktigt nedför sluttningen mot Kungsådran. Varningsskyltarna är stora. Farliga strömmar. Det forsar och dånar och vi spänner ögonen i det forsande vattnet. Kanske att vi kan få se några ystra laxar hoppa och leka. Laxar leker på hösten sägs det men jag hävdar att de också leker på våren. I alla fall ser det ut som de leker.

http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/vet-hut-kungen/

Utifrån ovanstående är det obegripligt att vi fortfarande har monarki.
Hur tänker de som försvarar överhet och immunitet och att ärva sitt ämbete?