Om mig
- RoseMarie Sjöberg
- Västerås, Västmanland, Sweden
- Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.
lördag 27 juli 2013
Hipp, hipp,hurra!
DAGEN FÖRE
Stilla, alldeles stilla. Granarna ser ut att hålla andan och luften vibrerar av värme när några dagar av juli återstår. Gräsmattan är brännmärkt och skuggan ger ingen svalka. Vattenspridaren går i ett. Inga blåbär och svampen har slutat att växa. Långt borta mullrar åskan och grannen kör hänsynsfullt för att undvika grusmoln. Kvällen kommer och det blir uthärdligt, riktigt skönt. I morgon går jag in i ett nytt decennium.
MORGON
Vaknar och ligger tyst. Väntar, som när jag var liten. Hör hur det prasslar, känner doften av kaffe. Ytterdörren gnäller och stängs. Vad gör han? Jag fortsätter att blunda. Dörren igen, öppnas, stängs. Det dröjer. Ute är stillnaden som igår och genom det öppna fönstret trycker värmen sig in. På avstånd en bil som har bråttom. Jag blundar om och ligger still. Börjar bli otålig. Då kommer den: Ass-dur polonäsen ur Eugène Onegin av Tjajkovskij. Acapella. Rösten är klockren. Bakom mina ögonlock trycker det till, blir fuktigt och varmt.
På brickan ett rött hjärta i plåt, innehållande ett resebrev. Till valfri huvudstad. Bredvid ligger krasse, fingerborgsblommor och videört. En hård smörgås med leverpastej och gurka. Kaffe till.
Vaknar och ligger tyst. Väntar, som när jag var liten. Hör hur det prasslar, känner doften av kaffe. Ytterdörren gnäller och stängs. Vad gör han? Jag fortsätter att blunda. Dörren igen, öppnas, stängs. Det dröjer. Ute är stillnaden som igår och genom det öppna fönstret trycker värmen sig in. På avstånd en bil som har bråttom. Jag blundar om och ligger still. Börjar bli otålig. Då kommer den: Ass-dur polonäsen ur Eugène Onegin av Tjajkovskij. Acapella. Rösten är klockren. Bakom mina ögonlock trycker det till, blir fuktigt och varmt.
På brickan ett rött hjärta i plåt, innehållande ett resebrev. Till valfri huvudstad. Bredvid ligger krasse, fingerborgsblommor och videört. En hård smörgås med leverpastej och gurka. Kaffe till.
FÖRMIDDAG
Tårta på grannens färska ägg. Illgul botten och emellan mosade svarta vinbär med socker och grädde. Över alltihopa vispgrädde och till sist mödosamt plockade blåbär. En och en halvtimme gick åt för två personer att få ihop två deciliter. Som dessutom var små och torra. I mitten gula och röda blommor från krassen.
LUNCH
Det vanliga intaget. Fil, yoghurt, bär och hemmagjord müsli. Vila inomhus.
Tårta på grannens färska ägg. Illgul botten och emellan mosade svarta vinbär med socker och grädde. Över alltihopa vispgrädde och till sist mödosamt plockade blåbär. En och en halvtimme gick åt för två personer att få ihop två deciliter. Som dessutom var små och torra. I mitten gula och röda blommor från krassen.
LUNCH
Det vanliga intaget. Fil, yoghurt, bär och hemmagjord müsli. Vila inomhus.
- Det saknas mat till kvällens fest säger min kärlek.
– Vadå säger jag. Om vi tältat som det var tänkt hade det vi har fått duga.
- Ja, ja säger han och skriver upp allt som saknas på en kom ihåg lista.
- Måste vi, säger jag och pustar?
Tyst i köket och jag tänker att han ändrat sig. Vi har två mil till närmaste affär och AC i bilen har slagits ur.
Det blir inte som jag tänkt och naturligtvis följer jag med till Willys. Fastän jag helst velat ligga på rygg i nordrummet och skriva. Och jag tänker på hur svalt och skönt det blir när vi kommer åter till torpet i skogen.
Inte ett stänk. Åskan och regnet tog en omväg. Dundret gick runtom oss som i går kväll. På radion meddelas att delar av södra Sverige fått mängder av regn. Det gäller inte Bergslagen där vi bor. Här pågår värmen som jag tror är den värsta i sommar.
Det arter sig och jag får inte göra någonting.
| Skjortan är en gåva för vårdande insatser i Toyota under WMC Skjortan är avklippt och passar en nutida torpare. Fransarna nertill tyder på att nål och tråd saknas. |
Det är lugnt och behagligt. Vinden har givit upp, åskan har vandrat vidare. Som jag önskat är maten enkel. Champagne naturligtvis och på två man hand. Den är äkta vilket jag har svårt att avgöra. Det blir tal och uppehåll, tal igen, avbrott. Talet fortsätter och stannar. Jag undrar när knorren och punkten kommer. Kanske att mitt pladder orsakade att min kärlek kom av sig.
Han är för kvällen riktigt festklädd i vit skjorta med axelklaffar, modern för si så där trettio år sedan. Den är VIIIT och har just plockats fram från sitt emballage. Skjortfickan har broderad röd text som avslöjar en del av hans karriär i Toyota. Av någon anledning har fåglarna tystnat och flyger inte lika intensivt över oss. Kan det måhända bero på ett födelsedagsfirande med två fågelskrämmor?
EFTERTANKE
Vad har hänt i mitt liv? Har jag valt allt som har hänt?
Svåra frågor som jag inte kan svara på, bara spekulera om. Bra har det varit
och blivit. De materiella anspråken har krympt och det som finns duger. Nu
gäller det att underhålla och vårda relationer i familjen och i den
närmaste kretsen.
Det som tilltar är mitt intresse att formulera olika företeelser. Och jag undrar hur jag ska hinna skriva allt jag vill?
Mitt i mina tankar kommer slutklämmen på det avstannade talet.
– Jag är väldigt glad åt dig, skål.
Två timmar innan midnatt sitter vi fortfarande under en oändlig himmel och sommarnatten är på väg att lägga sig över oss. Bäcken fortsätter att brusa om än svagare än i våras. Det sista jag hör är bäckens brus när dörren stängs och nyckeln vrids om. En ny tid är på väg in i mitt liv och jag säger välkommen.
Det som tilltar är mitt intresse att formulera olika företeelser. Och jag undrar hur jag ska hinna skriva allt jag vill?
Mitt i mina tankar kommer slutklämmen på det avstannade talet.
– Jag är väldigt glad åt dig, skål.
Två timmar innan midnatt sitter vi fortfarande under en oändlig himmel och sommarnatten är på väg att lägga sig över oss. Bäcken fortsätter att brusa om än svagare än i våras. Det sista jag hör är bäckens brus när dörren stängs och nyckeln vrids om. En ny tid är på väg in i mitt liv och jag säger välkommen.
fredag 19 juli 2013
Kungadömet av Guds nåde
Kungadömet av Guds nåde är en legitimeringsprincip vars grundsats är att monarken är insatt i sitt ämbete av Gud; se kröning. Kungen är ansvarig endast inför Gud. I förhållande till samhället, dess institutioner och individer, är kungen en absolut auktoritet. Teorin är historiskt sett en av de vanligare motiveringarna för absolut monarki.
Kungadömet av Guds nåde kräver därför underkastelse som under Gud. Klart formuleras denna tanke i en av teorins grundsatser:
Källa Wikipedia
Kungadömet av Guds nåde kräver därför underkastelse som under Gud. Klart formuleras denna tanke i en av teorins grundsatser:
Källa Wikipedia
fredag 12 juli 2013
Lek på allvar
Du fyller tillvaron och är ett litet under, ständigt på
uppdrag i lekens värld. För tillfället är det frisöryrket som upptar din tid
och det är jag som är kund. Allt du registrerat och upplevt gestaltar du. Och
du frågar hur jag mår och om jag vill bli klippt. Jag slingrar mig med tanke på
att du vill klippa på riktigt.
– Jag vill bara få håret tvättat och blåst.
Du nöjer dig med det och säger.
– Jag har många kunder idag.
Du går i väg, tar en paus och röker (på låstas).
Varifrån har du fått den idén undrar jag eftersom ingen i din familj är rökare?
Din iakttagelseförmåga är verkligen skarp och det gäller att vara på sin vakt.
Efter att samma dag ha varit kund hos dig fyra gånger
avvärjer jag när du åter frågar om vi ska leka frisör.– Jag vill bara få håret tvättat och blåst.
Du nöjer dig med det och säger.
– Jag har många kunder idag.
Du går i väg, tar en paus och röker (på låstas).
Varifrån har du fått den idén undrar jag eftersom ingen i din familj är rökare?
Din iakttagelseförmåga är verkligen skarp och det gäller att vara på sin vakt.
– Håret blev inte så bra sist jag var här. Kanske att du behöver gå på kurs och lära dig nya klippkonster.
– Det har jag redan gjort, säger du och frågar om jag vill ha röda slingor?
– Nej tack nu räcker det för den här gången, vad blir jag skyldig?
– Fyra kronor, säger du och tar mitt betalkort.
Du drar kortet genom en apparat och skriver ett kvitto på låtsas.
– Tack och välkommen åter, säger du.
Frisörleken övergår i berätta en saga. Egentligen har jag annat att stå i men kan inte motstå din önskan.
Sagor och åter sagor, muntliga sådana får du aldrig nog av. Vi går ner till lekstugan eftersom den förknippas med berättande.
– Vilken saga vill du att jag berättar?
– Om de två maskarna på äventyr i trollskogen.
Så blir det. Du har hört sagan åtskilliga gånger och jag är ganska trött på den, men ditt engagemang, din blick får mig att glömma tröttheten. Snart är även jag inne i trollskogen bland älvor och stortroll.
När näcken gör entré med sina älvor, reser du dig och börjar dansa. Jag stannar upp i berättelsen och du manar mig att fortsätta. Du dansar ut genom lekstugedörren och uppför trappan, manar mig att fortsätta. Och jag berättar, formar språket och tonen till magi. Allt är på allvar. En viktig resa i fantasins värld där allt kan hända. I en vit lekstuga med blå knutar under oxlar och björk föds sagorna och språket.
Du är fyra år om ett halvår och ett språkligt läskpapper. Allt det vuxna uttrycker återger du. Du pratar och pratar och ibland avslöjar du sanningar som ingen kunnat ana att du uppfattat. Som den gången när pappa blev arg på din mamma.
– Vad sa mamma när pappa var arg? frågade jag.
Du tog nappen ur munnen och sa.
– Älskling vad menar du?
Dagen går och disken växer, huset är stökigt. Gräsmattan täckt av lekspår, lekstugan upp och ner. Bakom röran har en liten flicka åter erövrat en dag där fantasi och lek är på riktigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)