Gott Nytt År!

Dukat för två!



Ett nytt år väntar
och solen ger förhoppning
om en fredlig tid.

Festlig fasad

Hand i hand sista dagen, ögonen sänder små gnistor.  Festen väntar och marschallerna flammar i snön. Kramar delas. Glada tillrop som ger hopp om det nya. Glättiga samtal bakom skaldjurskompott och hummerklor, rummet som en hinna av glas, ropet som vill ut men kvävs, pladder igen och i samma diagonala resa över bordet där positionerna är givna av tradition eller vana. Utsagor avrättas, någon tystnar, blickar undrar och ett äkta par som har slutat tala, går sin gilla gång innanför en fullriggad husfasad där fogmassan har stelnat.

En stund av jul i tiden

Vad bryr sig julstämning om trist väder? Familjen är samlad, en grannfamilj inbjuden i sista minuten, brasan flämtar, ljusen tindrar och julmaten väntar på att plockas fram. Kalle Anka är omodern och teveapparaterna har fått ledigt. Skratten utmärker sig från början och barnen iakttar undrande vad som lockat de muntra utbrotten - rycks med trots det obegripliga. Femtonåringen sitter snällt i soffan, lyssnar och ser ut att trivas. Det är första gången han frivilligt varit med i glammet hela kvällen. Tidigare om åren har han plikskyldigt suttit med en kort stund och när tillfälle funnits smugit iväg till sitt rum. Datorspelet drog i honom då. Något har hänt, vuxenheten eller tillväxten eller mognaden har dumpit ned och vi som åldrats ser förändringen. Han samtalar och ibland verkar han konverserande.  Trots alla år av dataspel. Men, allt har som sagt, sin tid. Killen är ordentligt utvuxen, längst i familjen. Minstingen står på tröskeln till tonåring är sprallig och omedelbar, svag för tjejer. Dagen före julafton  blev det slut med den senaste. Alla killar i klassen svärmar för samma tjej och en liten stund mitt i larmet sitter minstingen nersjunken i en läderfåtölj. Den alltid sprallige och glada har ett dystert drag över ansiktet samtidigt som han koncentrerat stirrar på mobilen. Han hasar längre och längre ner, börjar skriva något. Med oss andra, är han inte på en lång stund. Men så småningom slätas ledsamheten ut, kroppen kommer upprätt och blicken söker sig ut i rummet. Deltagandet kommer igång. Mat! Julens självklarheter dukas fram. Värmen eldas på. Starka drycker lättar än mer på tungbanden, hämmande ridåer dras ifrån och det är som det brukar i familjen, hög stämning. Inga påtvungna måsten eller etiketter. Och den extra familjen rycks med, finner sig snart hemmastadda.  Granen är riktig och väldigt tät, påklädd  glitter och smällkarameller.

När siste tuggan är på väg, kliver julens  huvudperson in från altanen. En till åldern kommen tomte, böjd och stöttad på en krycka. Han sluddrar något och är torr i halsen. Whiskyn får igång honom och det verkar som om de halvstora barnen vill att han ska vara äkta. Paketen delas ut med hjälp av mormor som på sitt sätt är i gasen. Det syns att hon älskar paket, dessutom tokar hon sig ideligen och kommer av sig, pratar och skojar. Gång på gång. Minstingen som sitter käpprak i en stol tar till orda.
    - Men, mormor, nu får du skärpa dig!
Högt och bestämt kom uppmaningen. Mormor fick fart en stund men återföll strax i sin talrika roll.
Minstingen ruskade på huvudet, sa inget eftersom ett stort paket upptog hans intresse.
    Allt har ett slut och ävenså decenniets sista julafton, men kvällen har etsat sig fast för framtidens minnesalbum.

Julstök eller Gran Canaria

En vecka återstår, vädret är usch och fy, regnigt mest varje dag. Grått och trist är kommentarerna runt omkring mig. Det är väl sant eftersom så många tycker så. Till Gran Canaria flyr en del familjer för att få sol. Där finns det svenska julbordet och dans kring plastgranen. Dansa små grodorna och uppleva julstämning. Jag inbillar mig att traditionen förstärks där borta under solen. Att snapsarna blir fler och julminnen starkare. Barnen vill ha sina paket om de än är få, men paket hör julen till om man är barn. Tomten har det nog svettigt under masken.
    Nej, det får vara hur illa som helst med vädret, men sol och bad passar inte ihop med julen för mig. Just nu sjunger Jan Malmsjö stilla natt, vi dricker kaffe och mumsar på saffransbröd. Adventsstakens tre ljus lyser upp kaffebordet och ute hänger ljus i tujan. Julklapparna får omslagspapper och i ugnen gräddar Janssons frestelse. Julgranen som hämtades från skogen igår, står på plats och ljusen är testade. Granen är mager men proportionerlig och det är med knapphet ljusen håller sig kvar. Regndropparna smattrar på fönsterblecket och nyheterna berättat att miljökonferensen i Madrid blev misslyckad. Julstök och bekymmer om klapparna passar, hör till julen. Allt beror ju på hur mycket jag vill och orkar göra- en prioritering för var och en. Jag mår bra av att stöka lite och jag mår bra av att vara hemmavid- det är jul för mig. Julafton går fort därför vill jag börja pö om pö och efteråt fundera över vilket som var mest givande, före jul eller självaste julafton.
   

Bäckens porlande

när  tredje ljustet brinner

budar om mystik.

Lucia

.

Ur mörkret kom hon,
gav oss glädje hopp och tro
 på en upplyst väg. 

 

Snöslask utanför

när andra ljuset brinner

för ett hemlöst folk.

En berättelse som med varsam humor skildrar ett hårt uppbrott.

Den första advent
firar Oscar högtidsdag

i kyla och snö.