Hipp, hipp,hurra!

DAGEN FÖRE
Stilla, alldeles stilla. Granarna ser ut att hålla andan och luften vibrerar av värme när några dagar av juli återstår. Gräsmattan är brännmärkt och skuggan ger ingen svalka. Vattenspridaren går i ett. Inga blåbär och svampen har slutat att växa. Långt borta mullrar åskan och grannen kör hänsynsfullt för att undvika grusmoln. Kvällen kommer och det blir uthärdligt, riktigt skönt.  I morgon går jag in i ett nytt decennium.
 

 MORGON
Vaknar och ligger tyst. Väntar, som när jag var liten. Hör hur det prasslar, känner doften av kaffe. Ytterdörren gnäller och stängs. Vad gör han? Jag fortsätter att blunda. Dörren igen, öppnas, stängs. Det dröjer. Ute är stillnaden som igår och genom det öppna fönstret trycker värmen sig in. På avstånd en bil som har bråttom. Jag blundar om och ligger still.  Börjar bli otålig. Då kommer den: Ass-dur polonäsen ur Eugène Onegin av Tjajkovskij. Acapella. Rösten är klockren. Bakom mina ögonlock trycker det till, blir fuktigt och varmt.
    På brickan ett rött hjärta i plåt, innehållande ett resebrev.  Till valfri huvudstad. Bredvid ligger krasse, fingerborgsblommor och videört. En hård smörgås med leverpastej och gurka. Kaffe till.  

FÖRMIDDAG
Tårta på grannens färska ägg.  Illgul botten och emellan mosade svarta vinbär med socker och grädde. Över alltihopa vispgrädde och till sist mödosamt plockade blåbär. En och en halvtimme gick åt för två personer att få ihop två deciliter. Som dessutom var små och torra. I mitten gula och röda blommor från krassen.

LUNCH
Det vanliga intaget. Fil, yoghurt, bär och hemmagjord müsli. Vila inomhus.

EFTERMIDDAG Mörka moln börjar krypa in  från söder. Äntligen tänker jag och blåsten tar i allt vad den orkar. Molnen kommer närmare. Solen vinklar åt väster vid lätta moln. Det ser hotfullt ut och jag kutar iväg för att rädda stolsdynorna från väta. In i köket, drar ur sladdar, väntar.
   - Det saknas mat till kvällens fest säger min kärlek.  
    – Vadå säger jag. Om vi tältat som det var tänkt hade det vi har fått duga.
     - Ja, ja säger han och skriver upp allt som saknas på en kom ihåg lista.
    - Måste vi, säger jag och pustar?
    Tyst i köket och jag tänker att han ändrat sig. Vi har två mil till närmaste affär och AC i bilen har slagits ur.
    Det blir inte som jag tänkt och naturligtvis följer jag med till Willys. Fastän jag helst velat ligga på rygg i nordrummet och skriva. Och jag tänker på hur svalt och skönt det blir när vi kommer åter till torpet i skogen.
    Inte ett stänk. Åskan och regnet tog en omväg. Dundret gick runtom oss som i går kväll. På radion meddelas att delar av södra Sverige fått mängder av regn. Det gäller inte Bergslagen där vi bor. Här pågår värmen som jag tror är den värsta i sommar.
Det arter sig och jag får inte göra någonting.

Skjortan är en gåva för vårdande insatser i Toyota
under WMC Skjortan är avklippt och passar en
nutida torpare. Fransarna nertill tyder
på att nål och tråd saknas.
 

Och snart finns födelsedagsmaten framdukad under bar himmel.
Det är lugnt och behagligt. Vinden har givit upp, åskan har vandrat vidare. Som jag önskat är maten enkel. Champagne naturligtvis och på två man hand. Den är äkta vilket jag har svårt att avgöra. Det blir tal och uppehåll, tal igen, avbrott. Talet fortsätter och stannar. Jag undrar när knorren och punkten kommer. Kanske att mitt pladder orsakade att min kärlek kom av sig.
   Han är för kvällen riktigt festklädd i vit skjorta med axelklaffar, modern för si så där trettio år sedan. Den är VIIIT  och har just plockats fram från sitt emballage.  Skjortfickan har broderad röd text som avslöjar en del av hans karriär i Toyota.  Av någon anledning har fåglarna tystnat och flyger inte lika intensivt över oss. Kan det måhända bero på ett födelsedagsfirande med två fågelskrämmor?

EFTERTANKE

Vad har hänt i mitt liv? Har jag valt allt som har hänt? Svåra frågor som jag inte kan svara på, bara spekulera om. Bra har det varit och blivit. De materiella anspråken har krympt och det som finns duger. Nu gäller det att underhålla och vårda relationer i familjen och i den närmaste  kretsen.
    Det som tilltar är mitt intresse att formulera olika företeelser. Och jag undrar hur jag ska hinna skriva allt jag vill?
     Mitt i mina tankar kommer slutklämmen på det avstannade talet.
    – Jag är väldigt glad åt dig, skål.
Två timmar innan midnatt sitter vi fortfarande under en oändlig himmel och sommarnatten är på väg att lägga sig över oss.  Bäcken fortsätter att brusa om än svagare än i våras. Det sista jag hör är bäckens brus när dörren stängs och nyckeln vrids om. En ny tid är på väg in i mitt liv och jag säger välkommen.