Trevlig Påsk!

Påskminne!
Påsken var min bästa högtid. Pappa tog en lättöl och en lokal festprisse cyklade omkull utanförvårt hus. Vi ungar fick klä ut oss till oigenkännlighet och den lyckan kan jag känna än idag. Vi gick runt med kopparkanna och lämnade målade påskhälsningar. Vem skulle egentligen kunna känna igen oss? Avslöjade blev vi. Mina blå ögon och min brors bruna kunde vi inte maskera. Mynten i den fyllda kopparkannan delade vi vid gravkullarna intill vårt hus och gick hem när mörkret tog över.  Hur ska jag få tillbaka den mystik som påskhögtiden i min lilla by än idag påminner mig om. Detta var skärtorsdagen och vi somnade utan TV och annat skrål. Utmattade! Långfredagen kom. Den längsta dagen i mitt liv. Instängd och med förmaning om att denna dag går man inte ut. Så är det. Du ska vara inne! I ett lydnadstillstånd satte jag mig i den blommiga fåtöljen. Brasan flammade och jag hade huvudet fullt av frågor.

                                         

 

Våren tvekar!

 

När dammet skingras

Mitt palats har många salar, tapeter med blånade mönster, blekta gardiner fladdrar i korsdrag när diffusa skuggor möts i en osande debatt om vad porträtten med konturlösa minnen har i förvar.  Starka och skrynkliga minnen på sotiga ark arkiverade i en vrå av damm och glömska när ett korsdrag får bilder att träda fram ur ett moln av händelser som flyktat.  I den mörka salen utan fönster slet ropet sönder luften när membranet brast och en minnesförlust förföljer utan att skingra dimridån och ett skamfilat samvete ler segervisst och går vidare. Bytet, en sårskadad hind flyr ljudlöst med mörker i sin ränsel.