andakt

en morgon flyr skuggorna

dagen omsluter

gör mörker till ljus

lyfter mig

du är i mig

bär mig varsamt

kärnan skalas av i din närhet

                             oväntat

jag är drabbad av dig du är en klingande ton

genom vardagen som föder en längtan bortom

jag vill ha dig få dig att växa i mig bli fylld av dig

och vila utmattad på din arm

jag är drabbad av dig bakom din nacke fäller jag

en tår över den du är och vad du ger

jag vill dricka te i sängen äta fil och lingonsylt

sitta vid en bäck och lyssna när våren värker och väsnas i mullen

jag är drabbad av dina händer som varsamt håller

min kind och låter sinnlig närhet fylla formen

jag vill sitta vid dina fötter låta mig genomlysas

och känna att du vill vara med mig

jag är drabbad när du bjuder mig till ditt bibliotek

och läser om ett möte i äkta sällskap

jag vill när den första morgonstrimman får din

lust att öppna en draperad hemlighet

                   svepande vind

             gnistrande kristaller bländar

               snön strimlar luften

                  solen hänger sömnig i dungen

                    när ett rådjur klyver mitt raseri

                      över sega sövande stavtag

                    mot djupfrysta dockhus vid Svartån

                 där tystnaden tynar och navet driver

              värkande vresiga ljumskar

           och en avklädd blick smeker mitt ansikte

Vedbobacken lever!

 Fint att ha en skidbacke i vår stad och att se hur familjer samlas och umgås.
    Pandemin har på många sätt bidragit till att många närmar sig naturen. Tre tjejer i övre tonåren eller äldre hade problem med sina bindningar på de nyinköpta skidorna. På min fråga om dessa bindningar var de senaste i handeln kom svaret "vi har aldrig åkt skidor" men " vi har ordentligt med fika med oss".
Jag log och iakttog tre glada och förhoppningsfulla tjejer som så länge jag stod kvar hade svårigheter med att få på skidorna. Humöret var på topp och jag önskade lycka till. 
    På den knaggliga isen kanade några barn, ett av dem hade stora problem med att komma upp. I backen anades flera nybörjare i utförsåkning. Liften stannade och en skoterförare gasade på allt han kunde för att ta sig upp och undersöka vad som felades. Det gick inte att undvika att se hur föraren som stod upp när han körde, njöt av farten. 
    Här och där satt familjer på värmande underlag för att äta medhavd matsäck och vid elden kunde den som ville grilla sin korv. Det var en stund av glädjetjut, gnissel från liften, nybörjaranda, kaffedoft och en sprakande eld. Och vi promenerade hem med positiva intryck på näthinnan.
 

Äntligen snö!

 Vi får pulsa i djup snö som jag gillar. Äntligen kom det en riktig vinter, snö, kallt och sol. Mössen höll sig borta. Vi inspekterade och konstaterade att en stor förändring i naturen genomförts. Skogen bakom torpet är avverkad och ett kalhygge sträcker sig mot stora vägen. Det var ett måste eftersom nästan halva granskogen var rutten. Inte kul, men vi har lövträd som ramar in oss när våren nalkas. Vi får vänta och se, låta besvikelsen bli accepterad och så småningom tyna bort. 
Förändringar kommer i våra liv och det gäller att kunna ta dessa, göra det bästa av situationen. Det känns ska ärligen erkännas. Vi åker tillbaka till stan med dystra tankar, som vi så småningom delar. I bakgrunden finns frågor om det blir som förr eller om det blir bättre?

En sjuk president!

 

Med bestörtning, fasa och avsky hör jag president Donald Trumps uppvigling och efter några dagar återkallande av sitt budskap till sina beundrare. Ända sedan denne man kom till makten har misstron varit närvarande i mitt liv, en misstro och aning om att den mannen är farlig, sjuk och okunnig om de demokratiska värderingarna. En maktmänniska med eget fokus. Hur kunde majoriteten av det amerikanska folket rösta fram honom? Hur kunniga är amerikanare om demokratins värdegrund? Hur pålästa är folket i demokratins högborg? Hur kunde såå många rösta fram denne man som från början var opålitlig i sitt budskap. Hur??
    Capitolium är skändat av Donald Trump och det är han som raserat
och kastat Amerika i smutsen.
    Ryssarna jublar likväl som Kina och Amerika är inte bättre än vad vi är. Så sant just nu och så länge Donald Trump är Amerikas president. Hur kunde så många rösta på denna galning?

Nyårsafton

 

Hand i hand sista dagen, ögonen ler varmt och sänder små gnistor, festen väntar och marschallerna flammar i snön, kramar delas, glada tillrop som ger hopp om det nya, glättiga samtal bakom skaldjurskompott och hummerklor, rummet som en hinna av glas, ropet som vill ut men kvävs, pladder igen och i samma diagonala resa över bordet där positionerna är givna av tradition eller vana, utsagor avrättas, någon tystnar, blickar undrar och ett äkta par som har slutat tala går sin gilla gång innanför en fullriggad husfasad där fogmassan har stelnat.