September 2008
Värderingsbanken har tappat
löv efter löv som bitvis fallit i Svarta havet. En klar sol går upp över
Ukraina och det gråmelerade dammet börjar glimma. Det pågår en explosiv
marknadsrevolution där kängor och nivellering förpassats till skamvrån i
sällskap med Stalin. Det städas rejält i Ukraina som har en kort tid av
självständighet (1991). Nu plockas den egna kulturen fram och landet flirtar
hellre med väst än med Ryssland. Trots utsikten mot väst tycks landet forma en
egen kulturell identitet.
Vår färd börjar i Kiev, där
vi har stora ögon över vad som pågår och att så mycket har hänt. Det är en
vacker stad som fått en ny fasad och den ligger i en sluttning ner mot Dnjepr.
Värd att nämna är Sofiakatedralen med sina mosaiker och en gång centrum för
det forna Ryssland. Vi besöker offentliga kyrkor och kloster som fått nytt
liv. Religionsfrihet råder, men de flesta är ortodoxa kristna. Och kyrkorna
besöks flitigt. Borta är lagerhyllorna som förpassade Jesus till en mörk och
unken tillvaro bakom mjölsäckar och vedpinnar.
I
vikingarnas spår går färden utmed Dnjepr. Nåja, moderna arvtagare som har
mjölksyra i musklerna men ändock ett stolt arv efter dessa kraftkarlar, rövare
och banditer. Hur var det möjligt, undrar vi, att med armkraft ro utmed den
breda och mäktiga floden? Röde orm har min fulla beundran.
Vi gör som vikingarna, många
strandhugg. Och Zaporitza charmade oss ordentligt. Kosackerna har fått en
renässans i dagens Ukraina. När Europa styrdes av monarkier, utövade
kosackerna demokrati i sin grupp. Det var oftast frihetslängtande män från
olika sociala grupper som slöt sig samman. De utvecklade sig till skickliga
ryttare där svärd och kroppsstyrka i kombination till akrobatik gjorde dem
nästintill oslagbara i en konfrontation. Kosackerna tog ställning för det som
motverkade despoti och förtryck. I dag finns en skola där den unge man som
vill, kan utbilda sig till en äkta kosack. Vi besökte en kosackby där fart,
styrka, akrobatik på häst och hantering av piska och svärd fick oss att gapa
av hänförelse. Det var ett färgsprakande skådespel med mycket humor och
glädje. Naturligtvis blev dom ett hot för den rådande makten. Katarina II slog
ner kosackerna eftersom de ansågs farliga (1775).
Det starkaste intrycket, känslomässigt, blev med kvinnorna i Gammelsvenskbyn.
Anna 77 år berättade om hur hon hamnade i Ukraina. Från början kom svenskarna
från Dagö i Estland där storgodsägare avlöste varandra och svenskarna var
besvärliga i sin kamp mot slaveri och förtryck. Katarina II lovade mark och
bosättning i Ukraina och med kosackeskort påbörjades en fotvandring för 1500
svenskar till det nya landet. 250 överlevde vandringen och de anlände till ett
främmande land för att inse att de blivit lurade. Kosackerna försöker att ge
dem övernattning till en början. En svår tid följer där de så småningom
tilldelas den sämsta jorden. Olyckorna staplas på varandra.
1929 reser en
grupp svenskar till Sverige, återigen lovade mark och hemman, nu på Gotland.
Intet blev som lovat och under tiden har Sovjet tvingat de kvarvarande
svenskarna i Ukraina att skriva hur bra allt har blivit. I detta sken
bestämmer Annas föräldrar att återvända till Ukraina. I Sverige är det
depression och 30- tal. Anna är en månad när återfärden påbörjas och intet
blev som tänkt igen.
Annas far häktades efter tre år, misstänkt för spioneri. Han hade skrivit ett
brev till släktingar i Sverige. 1941-43 ockuperar tyskarna Ukraina. Återigen
uppbrott för Anna och svenskarna. Av någon anledning skulle de till Tyskland.
Promenad igen och väl framme inkvarteras de i kaserner. 1945 i januari blir
svenskarna motade iväg från Tyskland. Vandringsvägen påbörjades igen. Anna är
13 år och hennes ansikte skiftar i sorg och tårarna faller sakta utmed hennes
fårade ansikte när hon berättar om hur de lyckades överleva. De grävde
jordhålor där de levde i tre månader. Så småningom är de åter i Ukraina.
Ryssarna passar i buskarna och deporterar Anna m.fl. till Sibirien. De
misstänks vara spioner eftersom de varit i Tyskland. Anna är 13 år. En svensk
ingenjör påträffade svenskarna i Sibirien och undrar varför de talar svenska.
Han skriver till Moskva och räddningen kommer efter ett och ett halvt år. Till
Ukraina igen.
Tiden har varit svår för svenskarna och de har fått känna
av hur det är att vara en minoritet. Byn är uppgiven och många är arbetslösa
och fattiga. Anna har en sjuk man, en dotter och måg som är arbetslösa. Annas
pension på 500 sek ska försörja alla. Inte en dag har denna kvinna varit sjuk
och på frågan var hon har sitt hjärta, kommer svaret rappt. Sverige!
Anna kommer att följa mig och påminna om en tid som inte får upprepas.
Krim och Sevastopol
Dagarna är varma och solen
skiner hela tiden. Sevastopol är fräsch och ren i ny skräddad kostym. Här
pågick Krimkriget 1853 -1856. Vi begapar världens förnämsta panorama över
kriget och det känns som om vi var delaktiga i striden mellan ryssar,
engelsmän och fransmän.
Krim hör till Ukraina, men Ryssarna har sin
flotta i Sevastopol t.o.m. 2019. En uppgörelse som inkasserar kosing för
Ukraina. Vad som händer sen vet ingen.
Jalta, juvelen i kronan
Tidig morgon och vi glider utmed
Jaltas kuperade kust. Ett sagoslott, Svalboet, ståtar på en klippavsats och
hela stan ligger vackert. Det är fortfarande välbeställda ryssar som gästar
denna stad i semestertid. Här badar folk mitt i stan och i Svarta havet. Redan
kl. 7.00 är stranden fylld av badentusiaster.
Ett måste är tsarens,
Nicolaus II:s, sommarpalats. Vackert igen och vilket läge Churchill, Roosevelt
och Stalin intog när de delade upp Europa 1945. Jaltakonferensen är en stor
historisk händelse och vi har varit där, på plats. Här bor 60 % ryssar och 15
% ukrainare. Resten är tatarer och andra minoriteter. I Jalta finns ett fåtal
rika personer, de flesta är fattiga. Katarina II utropade Jalta som juvelen i
hennes krona och därför har Jalta en juvel på flaggan för att markera stadens
skönhet.
Odessa och fortfarande Krim!
Vilken stad! Elegant, ren och
putsad i gammal stil. Utan tvekan den vackraste stad som jag har sett och hit
vill jag igen. Vackra parker och smakfulla caféer. Allt matchar i stil.
Kvinnorna, som överallt i städerna, stolpar fram på höga klackar. Snygga,
långa som giraffer, slanka, blonda och mycket välklädda. Paris får rycka upp
sig. Operan som står rustad lär ska vara vackrast i världen. Där såg vi La
Traviata, såg Viola dö i TBC utan att få sin käresta. Inte ett ord förstod vi.
Den digitala tavlan textade i kyrilliska bokstäver och aktörerna sjöng på
italienska. Efter varje akt serverades champagne. Färgskalan gick i guld och
sammet. Odessa är en stilfull metropol. Dessvärre är intresset för politik
lågt. Nu vill folk tjäna pengar. Och frågan är på vilka värderingsgrunder
Odessa vilar? Är det organiserad brottslighet och korruption blir min beundran
något avslagen.
Rumänien och Donaudeltat!
Från Dnjepr och över Svarta
havet kryssar vi vidare till Rumänien, går i land och ser en del tristess där
de smutsgrå och skavda fasaderna dominerar. Från Tulcea åker vi ut till
Donaudeltat för fågelskådning. Vi har fler fåglar på gräsmattan hemma än vad
vi lyckas se på fyra timmar.
Bulgarien och Nessebar!
En annan atmosfär än
Rumänien och här avslutar vi vår kryssning för att med buss fortsätta till
Turkiet och Istanbul.
Innan vi lämnar båten vill jag nämna något om
Ukraina i dag.
– Alla har pension men den varierar.
– Språk Ukrainska.
Ukraina kan varmt rekommenderas för dem som vill resa i något annat, något som
får värderingsmaskinen att arbeta för högtryck