Om mig

Mitt foto
Västerås, Västmanland, Sweden
Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.

måndag 9 september 2013


 

                    Motion om republik för hundra år sedan
Bild saknasBild saknasBild saknasBild saknasBild saknasBild saknas

Att veta vad som händer i tiden där man är just nu går inte att summera förrän efter ett antal år. Men det finns aningar och en och annan markör.Eftersom jag är republikan av demokratiska skäl förundras jag över vad som händer 2013?Kungen åker sin Eriksgata och vad syftar den till annat än att marknadsföra ett förlegat ämbete. Det som förbryllar mig är hur moderna yngre människor flaggar och fjäskar för kungafamiljen. Kan de inte se igenom dekorationen?
Redan 1912 motionerade socialdemokraten Carl Lindhagen för att Sverige skulle bli en republik. Det blir avslag och Branting sa: att för närvarande är inte republik aktuellt för Sverige. Hundra år senare låter det likadant och det socialdemokratiska partiet visar inte någon ryggrad i frågan och det är märkligt. Det parti som ville folkets väl och göra upp med överhet och klass vågar inte göra så att demokrati i Sverige blir värdigt namnet. Att ställa upp för immunitet och att ärva sitt ämbete försvaras helt klart eftersom ingenting händer.
Men, frågan är om vi är på väg in i monarkins värdesystem? Ett ideal att kämpa för och tro att bara kungen lägger sin hand på huvudet blir livet helgat. 
Visserligen växer skaran av republikaner och det är glädjande. Kanske att jag deppar i onödan, men på hundra år borde något radikalt ha hänt i monarkifrågan. Vilhelm Moberg hade lysande argument men folket svek.  

Jag hoppas att den kungliga Eriksgatan inte är en tidsmarkör som cementeras utan att den istället öppnar ögonen på svenska folket.

 


Inga kommentarer: