Clownwn lockar

                       

Yrt och ymnigt irrade den omkring utanför köksfönstret. Den första snön. Hos grannen är det fortfarande mörkt. Det är den tiden när alla sover, stilla och tyst. Törsten driver upp mig och den vita snön gör mig klarvaken. Tänder julstjärnan och brygger kaffe. Hyvlar ost och lägger den på  en hård brödbit. Tidningen har inte kommit ännu och antagligen har budet kört fast i snömodden.
    Klockan är fyra och det har hänt flera gånger att jag vaknat den tiden. Under hela hösten faktiskt. Tar kaffet och sätter mig framför teven. Starkt, det blev för starkt och får stå och kallna.
    En skräckfilm på ettan och fyran visar polisarbete i Los Angeles.
Något är i olag och jag försöker få fatt i det som kryper och irrar fram och tillbaka. Vet inte vad, men något är det.
    Du sover ännu. Jag bara sitter och det är tjockt i huvudet, en sörja som stänger inne det som ska ut. Du kommer upp och undrar varför jag är uppe. Förkyld tror jag, säger jag för att ha något att säga fastän det inte är sant. Oron drev upp mig. Och jag vet inte vad jag ska göra med den, få den ur mig. Kanske det hjälper om jag tvättar håret. Gör det och imman lägger sig på fönstret. Glasclownen som står i badkarshörnan spelar på sin gitarr och ler brett. Han gör mig glad en stund och jag minns hur han flirtade med mig. På auktionen. Egentligen skulle jag ha kaffekoppar och väntade på att få buda. Långt in i en hörna framträder glasclownen och glänser och lyser över alltihop. Jag ser bara honom och glömmer kopparna.
    Får jag trehundra säger utroparen. Jag hänger på och det blir en kamp mellan mig och en man. Jag ska ha clownen och ger mig inte. Får den och nu står han i badrummet och spelar på en elgitarr. Ser mig. Lockar frågande. Vill du bli stilla i mina händer?
    Jag duschar bort löddret och torkar med handduken. Som luktar unket. Går upp drypande våt och hämtar en ny. Tar på morgonrocken utan att torka kroppen, en ovana jag har. Självtorkar. Bara håret sluts in i den rena handduken. Till en trasselsudd blir det, håret, och måste utredas. Oljan som frissan garanterat, är vårdande, masseras in. Dyr, den är dyr, men räcker länge sa hon. En gles kam reder försiktigt ut härvan.
    Oron återkommer och jag går fram och tillbaka. Letar efter glasögonen. Hittar dem inte och tar fram ett par nya. Vet inte vad jag ska göra. Flyter på en isflak och något är det som jag inte får fatt i. Är på väg ut mot ett öppet vatten och vaken börjar tina. Blir minimal.
   Det smäller i brevinkastet. Tidningen med nya händelser och tidningsbudet som kämpar vidare i yrvädret. En osynlig som levererar det nya.
   Isflaken blåser mot Almön och jag hoppar i land. En våg sköljer efter i ett försök att ta bort min oro.
   I badrummet fortsätter clownen att spela och locka. En dag, tänker han, ska jag ge dig ro i mina händer.