Något har hänt

Det är tvära kast i tillvaron Ena dagen ett dramatiskt val och några dagar senare bröllop i Undersåker. Och jag tänkte var ligger denna plats? Kartan visade på en liten ort utanför Åre där sjuhundra personer lever sina liv.  Många timmars resa och flera stopp för kaffe och bensträckare.
Ett kuperat landskap, sjöar och älvar. Skog oändligt mycket skog och stora ytor obebodd mark, nyrenoverade hus med sagolika lägen. Men också hus i stort behov av väl tilltagna investeringar.
   Sen eftermiddag kör vi genom Undersåker som är vackrare än jag föreställt mig. Kyrkan som till hälften är inslagen i plast (renoveras) ligger högt och det syns mig som om alla hus jag ser blickar ut över ett kuperat landskap där Indalsälven gör en mäktig genomfart. Hösten är kommen och luften sval, löven gör skiftande försök och bjuder på en tavla utan sorgsna inslag.
   Bröllopsgästerna droppar in på Trillervallens fjällhotell dagen före vigselakten och vi bekantar oss med varandra, äter middag och försöker hålla koll på vem som är släkt med vem

Den till hälften inplatsade kyrkan är välfylld på bägge sidor. Brudens släkt och vänner till vänster och brudgummens till höger. Bruden påminner om en snöängel. Ingen krona eller släp, diskret målad och minimalt med smycken. Ren som snö. Brudgummen ståtlig och uppsträckt med välansad mustasch. Båda strålar och ger varandra ömsinta blickar. Den kvinnliga prästen anger en lättsam ton från första början, en ton som håller i sig under hela vigselakten. Avspänd glädje och som avslutning när de tu lovat varandra trohet tills döden skiljer dem åt, vinkar prästen till sig brudparet och ger dem en kram. Hennes ögonvrår blänker till och vi som ser på får en känsla av äkta engagemang.
   Som avslutning spelas en rockig låt och brudparet dansar ut mot en ny och hoppfull framtid.
Även efterkommande fest blir uppsluppen och annorlunda. Och i mitt stilla sinne bävade jag för alla tal som jag upplevt långa och högtravande. Men, icke. Talen var korta och innehållsrika. Humor och allvar i en smakfull ordning.
   Om jag inte missminner mig så har det oftast varit män som talat på de bröllop jag bevistat. Men icke så denna kväll. Och jag förundrades över alla unga kvinnor. Vilken säkerhet, vilket framförande och vilket språk de levererade. Något har hänt. Och plötsligt föll allt på plats. Det är den svenska förskolan och skolan som fostrat flickor till säkra kvinnor som vågar ta för sig, vågar vara sig själva. Naturligtvis höll de unga männen lika utmärkta tal som grep tag i hjärtat, men det har varit för givet taget att män ska hålla tal. 
    Festens höjdpunkt blev upptäckten av att jämlikheten presenterade sig påtagligt denna kväll.

Dagen efter

Fel, jag hade fel och jag är glad över det, SD fick inte så många röster som förväntat. Men de gick framåt sedan förra valet. Tonläg etmot sossrna har varit hätskt, opinionen presenterade undergångssiffror och i det läget överraskade siffrorna igår. KD gick framåt och Ebba B Thor hyllas för sin insats. Hennes framtoning och attackstil passar inte min smak och stundvis undrar jag om hon har glömt det kristna budskapet. Hennes beteende och utfall är likt en örn som inte släpper sitt byte när klorna väl har fastnat. Björklund kanske ska fundera över sin ledarroll och över varför liberalerna står still. Kristersson måhända vara en av moderaternas mer sympatiska ledare men igår såg han blek ut. Hela alliansen verkar övertygade över att ta makten trots att sossarna är största partiet. SD flirtar med moderaterna och vill ingå i en regering.
    För egen del har jag mitt hjärta hos Löfven, han ger mig lugn med sitt tunga och stabila uttryck och han är, tror jag den första statsminister som inte är politisk broiler och framförallt är han vuxen ur det breda folklagret. Även om jag är kritisk till mycket sossarna genomför så är Löfven min favorit. Och jag tänkte när jag hörde honom tala efter valet att August Palm troligtvis skulle nicka gillande från sin himmel.
   Än är inte dramat om vilket block som ska bilda regering över och följetongen fortsätter på obestämd tid.

Dan, före dan, före dan!

Några dagar återstår innan vi vet. Sociala medier tävlar om röster, media informerar och i det tysta kommer till slut den beslutsröst som ska sammanräknas med andras. Osäkerheten inför vad som kommer att hända efter söndagen är stor. Just nu är jag trött på alla löften i syfte att få röster. Trött, men inte uppgiven. Oavsett hur det går ska min kamp för ett starkt folkhem fortgå. Jag vill ha ett samhälle där alla kan ha ett drägligt liv, få pengar över, kunna ta semester och få en trygg ålderdom. Som jag tror blir det ett lugnt samhälle där förändring och förbättring genomförs i samförstånd via samtal. Ett samhälle utan murar mellan människor.