Julafton utomhus!

Någon grad kallt, solsken och julafton. Inte som vanligt eftersom vi firar utomhus i en tid när en pandemi styr våra liv. Det går alldeles förträffligt bara kläderna är varma likväl som glädjen att få träffas. Veden tänds, elden flammar och stämningen förhöjs påtagligt. Lukten av tänd ved förför och inspirerar oss att bli ute längre än vad vi tänkt. Glögg med mandel, varsin skinksmörgås med senap följs av  kaffe, saffransbröd och kakor. Finkläderna hänger kvar i garderoben, tjocka mössor, vantar och jackor håller kylan stången. Vi firaräven att få träffas, något som inte hänt sedan i somras. En anspråkslös och annorlunda julafton slutar efter två timmar tillsammans. En julafton som vi kommer att minnas länge.

 

God Jul & Gott NTT ÅR! 

Vart bär det hän?

 

Blir tillvaron som förr eller går vi mot en ty tid där all konsumtion vi ägnat oss åt omvärderas? Marknadens uppmaning att konsumera mera för att ekonomin ska stimuleras blir till eftertanke. Blir spara, laga, lappa och sy, värden som återuppstår? Att vårda och nöta ut, sluta låna och köpa kontant. För miljöns skull! Vi kanske bara behöver en potatisskalare, semestra hemmavid och återinföra söndagsmiddagen med familj och släkt. Låta förnöjsamhet och eftertanke vidga vår inre horisont. Att samtala MED varandra och att LYSSNA i en dialogvänlig atmosfär för att bli varse min och din betydelse i en gemenskap. Ställa upp för den som fått blåmärken.
    Vi som kommit en bit på väg i ålderstrappan har upplevt en marknadsrevolution utan dess like. Vi har upplevt hur det småskaliga blivit till storskalighet. Byandan har urbaniserats, tältsemestern har omvandlats till orientaliska resor.
    Vi har vrakat och valt på ett smörgåsbord som ingen av våra förfäder (åtminstone inte småfolket) aldrig var i närheten av. Fetma och bantning är välfärdens ständiga dilemma likväl som psykisk ohälsa.  
    Problemet med segregation skulle kanske kunna lösas genom att närma oss invandrare och få ta del av deras berättelser i ett ömsesidigt lärande.
    Importen av grisar från Danmark pågår trots att våra skogar invaderats av vildsvin som skulle kunna bli en produkt att räkna med. Flytta ut på landet och låta hönsen bli en möjlighet för den som så önskar. Nåja, säger nån, nostalgi någon annan, trams en tredje. Varför inte putsa och städa i det inre landskapet, byta ut förlegade värderingar och våga gå på djupet utan att komma vilse.
     Hela vår tillvaro och tid handlar om förändring och vi är i ett skeende där en pandemi möblerat om i vårt varande. Ett omtänk för miljön och vår levnad är nödvändig. Frågan är om vi vill göra uppoffringar? Eller ska vi trampa vidare som om ingenting har hänt? 

ODON

Mitt intresse för folkets historia har drivit på mitt författarskap och i ”Odon” fortsätter en släkthistoria som började i Sverige adertonhundrafemtio där boken ”Efter herrarnas behag tar sin början", två historiska romaner med dokumentära inslag. Varför gå över ån efter vatten när mina förfäder bjuder på dramatik och slit tänkte jag och forskade i kyrkböcker, läste bevarade brev och plockade fram egna minnen som lagrats i form av mustiga berättelser.

Mycket av det jag fann i arkiven var en hel del jag inte hade en aning om. Och i min hemby berättades om kvinnor som födde sina oäkta barn vid Djupsjö och som barn blev jag varnad att gå dit. Sjön var bottenlöst och otäcka händelser hade förekommit. Barnen dräptes på olika sätt, grävdes ner eller dränktes. Runt sjön växte rikligt med Odon som på ett märkbart sätt gav en fingervisning om vad som hade hänt.  Gustav som är en av huvudpersonerna i boken blir i allra högsta grad drabbad av dessa bär. Minnen återkommer, minnen som varit inlåsta och som han trott varit borta för alltid. Gustavs irrande och sökande efter ett fäste lyckas när han som överårig återkommer till sin längtans by. Men, lugn och ro blir det inte och vad som händer kan boken om Odon berätta

Om intresse finns,
kontakta: 
embla43mail.com 
Mobil: +46738007010

#odon
#barnamord
#djupsjö
#historiskroman

 Pandemin begränsar oss ifrån att träffas om man inte finner på lösningar. Just detta hände dagen före första advent. Sonen föreslog  att vi skulle träffas eftersom det gått ett halvår sedan vi senast sågs. Sagt och gjort. Vi placerade ut marschaller, gjorde en brasa och dukade utomhus. Snön dalade och termometern visade minus en grad. Påpälsade kom hela familjen från Stockholm, slog sig ner under markisen och serverades köttfärslimpa, potatismos och inlagd gurka. Detta uppskattades och stämningen var hög alltmedan snöflingorna stillsamt dalade genom luften. En oförglömlig stund i en mörk tid.