VALBORGSMÄSSOAFTON

ÄNNU EN GÅNG FIRAR VI VALBORG OCH HÄLSAR VÅREN VÄLKOMMEN.

Minne

Med skopa och schampo och nyss vaknad, omsvept i morgonrock, går jag ner till bäcken. Det höga gräset bugar sig och en häger lyfter, flyr med tunga vingslag. Näckrosorna flyter stilla och en liten groda hoppar förskräckt iväg framför mina fötter. Tre hästar betar  i björkbacken, smörblommarna målar små solar i gräset. Jag blottar mig för bäcken, känner med foten hur vattnet kyler, tar skopan och häller vatten över håret, schamponerar och sköljer skopvis med bäckvattnet. Det är inte särskilt bekvämt och ändå känns tvättningen rätt, den får mina tankar att bli närvarande och att samtidigt gå tillbaka till den tid då trådlöst Internet, vattenklosett och mobila samtal var okända begrepp. Det känns som hemma, torplivet med bäcktvätt, hämta vatten och att gå på dass. Här blir närvaron stark och lugnet sluter sig om själen. Varje syssla ger en återblick om vad som är viktigt i tillvaron. Naturligtvis skulle Göte, som huserade här på riktigt, säga att det går an att njuta när bekvämligheterna finns permanent och över vintern.

Schampot flyter iväg och huvudet känns fräscht i dubbel bemärkelse. Jag sitter en stund och ser hur bäcken flödar förbi och hör hur hammarslagen ekar från övervåningen. Ett nytt golv växer fram, planka vid planka fogas ihop. Utspridda fingerborgsblommor gästar backen, en här en där låter de sina klockor förbli ljudlösa skönheter, markera sitt avstånd från varandra, nära men ack så långt ifrån varandra.

Resan hem från Marrakech och Marocko blev en prövning. Upp 00.1 och enligt resplanen skulle flyget gå 6.00. Icke så. Planet visade sig vara trasigt och ett nytt flögs in från Amsterdam. 13.00 kom vi iväg. Jan hade besvär med rygg och mage. Hemmavid insjuknade vi ordentligt båda två. Is tror vi är orsaken och vi får skylla oss själva.
     Efter en lärorik vecka med historiska förtecken och byte av hotell varje natt blev den andra veckan veckan vilsam i Marrakech. Vi bodde på ett hotell jag aldrig trodde fanns. Det var som ur tusen och en natt eller Sultanens sista palats. Skavsåren var flera men atmosfären fanns och framför allt en imponerande mosaik överallt. Som att bo i ett konstverk. Bra mat och mängder av aktiviteter.
     Marrakech omtalade marknad var enorm och jag kom av mig. Det fanns för mycket att välja på. Det positiva var att försäljarna lät oss titta, tänka och återkomma. Atmosfären ångade.
     De gamla hade det tufft. Ingen pension utan helt utlämnade åt de sina. Ingen familj inget levebröd och vi såg många erbarmliga exempel på de gamlas nöd.
En fin och lärorik resa som fick mig att omvärdera en hel del om Marocko som också påminde om tusen och en natt.

Rundresan i Marocko ger många reflexioner. Marknaden i Fez medina gjorde ett starkt intryck. Levande höns som värpte medan vi tittade på. Tupparna fjädrade sig och väntade på att bli sedda. Åter ett land som jag haft förutfattade meningar om. Här är ovanligt rent och städerna vi besökt välordnade. Landsbygden syns fattig och en hel del finns att göra vad gäller sociala förhållanden. De gamla som inte omhändertas av en familj har en tuff situation. De religiösa fraktioner som finns lever tydligen fridsamt med varandra. Kungen är mäktig och som jag förstått mer eller mindre enväldig.

En lättklädd kvinna

vinglar på höga klackar
vill vara vacker.

Upphängd och hånad,
dödad för godhetens skull,
blir en odödlig.