fredag 7 december 2018

När blir det inne med sanning och att få vara den man är?

Vad ska man tro på? En fråga jag vid flera tillfällen ställt mig den senaste tiden. Bakom kyrkans altare och i slutna sällskap pågår maktövergrepp och vänskapskorruption. Vänner premieras och pedofiler härjar med Guds välsignelse. En äkta man med gott renommé visar sig vara en hulk när mörkret faller och den påklistrade moraldekalen luckras upp. Väloljade käkpartier serverar pålästa och för de flesta helt obegripliga teser om hur den goda och smakfulla kulturen ska fungera och vilka som ska få glittra i strålkastarljuset

Min misstänksam riktas även mot de välputsade fasader där implantat, botoxfyllda kroppar och Margareta Ribbings etikettråd.  Opersonliga manér  där den jag verkligen är utraderas och förpassas till en reglad garderob.
Akademins  vackra  stilridå som med kungamaktens beskydd har varit omöjlig att glänta på, har nu fallit och ligger sönderfrasad på golvet. En drygt tvåhundraårig snillrik samling gör vad de kan för att återupprätta en mönstergill tradition som inte får ifrågasättas eller granskas. 
Kanske att det är på tiden att den allra vanligaste och enkla människan utan manér får träda fram och bilda en stilbildande skola. 

tisdag 20 november 2018

Utomlands och hemlös

November kryper framåt, diset dinglar och mörkret kommer tidigt. Vi for iväg till solen och blev där i en vecka. Jag längtade hem innan vi satt på planet. Väl på plats var allt välordnat och vädret det allra bästa. Utsikten magnifik. Vi bodde högt och ner till stranden tog det 20 minuter att gå. Återvägen tog gissningsvis två timmar (?). Vi gjorde ett försök men vände om och tog varsin vilstol vid poolen. Svenskar, norrmän och några finländare hade brynt sig i olja och ytan gick i mörkt brunt. De flesta var välgödda och en och annan jäste nästan över. Jag tänkte på valrossar, sälar och pingviner, men den liknelsen var illa vald eftersom dessa  håller till i vattnet. Barnen däremot nojsade, spelade boll och simmade i yster glädje. Någon säl vill jag inte bli och bestämde mig för att simma ett antal meter varje dag. Mina pass avslutades med en kvarts stilla flyt på rygg, öronen sprängde och kroppen var näst intill upplöst, så kändes det.
Lata och bekymmersfria dagar där allt var tillrättalagt. Den inhemska befolkningen stod bakom diskarna i ett modernt köpcentrum strax intill hotellet. Barer och restauranger låg tätt och allt var som hemmavid. Skillnaden var att de rågade drinkarna började beställas in förmiddagstid. Ingen tog snedsteg för det och ingen syntes vingla mer än vanligt. Pensionärerna var i majoritet. Och jag längtade hem hela tiden, vilket verkar korkat eftersom synen på november näst intill alltid är usch och fy i folkmun. Inte mig. Det får vara hur varmt och lyxigt som helst det vill men det är inte hemma och jag har konstaterat att jag är mätt på att resa (långt). Väl hemmavid gjorde jag en dagstur till Norberg i novembersol. Emilia Fogelklousällskapet hade möte och dagens tema var BILDNING. Den dagsresan var mödan värd.




torsdag 15 november 2018

Oförutsett

Tillvaron vänder upp och ner på händelser man inte räknat med.
Och hur ska man ta det oväntade som egentligen inte får ske?
Detta när någon i ens närhet mår dåligt på grund av val som inte visade sig vara det tänkta och som ger tvivel om inriktningen på en tänkt väg.
I botten finns grumliga känslor och upplevelser, något som inte fått komma ut och dunsta i ett utbrott utan lagras under ännu ett skal.
Detta summeras i ett pussel i en promenad mitt i livet där avgörandes skäl måste tas eller gå vidare på den stig som är upptrampad.
Vad har påverkat vad och vem eller vilka kan tänkas ligga bakom de val man gör som kanske är illavarslande för harmonin?

tisdag 30 oktober 2018

En vanlig dag

Dunkel, grå och oviss är tiden just nu. Regnet smäller på taket och på altanen, fönstren låter ett strilande vatten gå sin egen väg. En koltrast sitter på planket och väntar på äpplet som vanligtvis brukar kastas ut på gräsmattan. Idag blev det en försening i rutinen och trasten verkar orolig, flyger in i rutan som om den vill påminna oss om våra skyldigheter. Vi påminns och gör det vi av vana brukar göra för trastarna. Det är som om fåglarna minns och kommer åter, särskilt koltrastarna vi årligen har på besök. Vi inbillar oss att det är samma trastar år från år och de har samma beteende för att få igenom sin vilja. När äpplet väl finns på gräsmattan ockuperar de bytet, förser sig och försvinner några timmar för att återkomma och se till att inget lämnas åt slumpen.
Radion meddelar att talmannen än en gång misslyckats med att få till en regering. Vad som händer härnäst är bara att invänta, något annat går inte. Och regnet bara faller utan att fundera på vad som händer om ordningen skulle manipuleras, en ordning som inte alltid är självklar fastän vi gärna vill tro det. Förr eller senare händer det som inte ska hända och vänder upp och ner på tillvaron. Som tur är har vi i ögonblicket ingen aning om det som förestår och lever våra liv som om det som är inte kan ta slut.


söndag 14 oktober 2018

Höst

Visst är vårt land i ett ovisst läge, men livet måste gå vidare och i all enkelhet blir det en utflykt till skogen. Det är i mitten av oktober och sommarvarmt. Vi släpper stadens myller och åker till torpet. Löven dansar bekymmersfritt och färgerna skiftar i ett sprakande skådespel som ger eftertanke. Och vi gör det enkelt för oss, tar kylväskan , lite mjölk och fil. Resten finns i torpet och vi överlever. Väl framme svidar vi om till stövlar, kniv och med blickarna inriktade på kantareller. Älgjakten pågår och det är en viss risk att ge sig ut, men vi litar på den allsmäktige.
     Det blir en del gulingar  och det blir en knådning av kroppen. Terrängen är snårig med många kliv över fällda träd, mossklädda stenar och en och annan stig.
     Överflödet blir ett dilemma som leder till eftertanke och filosofiska funderingar. Varför har vi fått det så bra? Vad tänker de som bodde före oss om hur vi har det (om de nu kan se eller vara med)?
      Enkelt är det och tanken är att vi ska sitta ute och se solen gå ner. Kantarellerna steks med soja och lök, persiljan från landet blir en dekoration och den lite kylslagna vinflaskan korkas upp. Så klart att vi ska fira en sommardag i mitten av oktober med kantareller. Vi ser solen dala bakom skogsbrynet och omedelbart avlöser den svala luften. Vi går in och stänger höstkylan ute.

fredag 12 oktober 2018


Brittssommaren kom, lövträden sprakar och löven frigör sig från sina fästen där nya skott redan väntar på våren. Kantarellerna lyser i mossan och vildsvinen har bökat om här och där  men låter svampen vara. Och i travandet över stubbar, fallna träd och sten får kroppen sin knådning. Balansen är så där, men med tanke på åldrandet som inte vill släppa taget är det väl som det ska. 
I detta formas mina sista tankar i min andra historiska roman som jag ger ett litet smakprov av nedan.

 ---
Var finns hemhörigheten? När blir det inre och yttre i ett samspel som leder till att sökandet i livet finner en mening? Finns kärleken och hur svarar den på ett tilltal?
Gustav har sedan barnsben varit i ett ständigt uppbrott. Som barn är han en flyttfågel som aldrig återkommer till samma plats. Denna tillvaro fortsätter även som vuxen, och då går hans färd till olika länder. Några gånger är han nära att stanna upp men drivkraften manar honom vidare. Äktenskapet i Viborg slutar tragiskt eftersom han inte kunde finna ro. Andra kvinnor finns men när de kommer för nära tröttnar han Först när han passerat medelåldern går han iland för alltid. Andra världskriget bryter ut. Gustav är överårig och mobiliseringen behöver inte sådana som honom.
    Han har haft en längtan och det till orten där modern levde de sista åren och det är där han går i land. Äntligen börjar hans rotsystem fästa i en liten by vid Dalälven. Byn verkar sövande men under ytan härjar ouppklarade konflikter och hemligheter. Vid Djupsjö kommer Gustav nära sig själv. Sjön drar honom till sig men varningar om vad som hänt och händer vid sjön når honom. Något som han viftar bort och ignorerar. Vid sjön finns en dragningskraft och där händer ett och annat som ska påverka Gustav för resten av livet.
     

fredag 5 oktober 2018

HUR SKA DU VARA OCH HUR SKA DU KLARA ALLA KRAV I EN TID SOM KRÄVER 

ATT DU SKA PRESTERA OAVSETT HUR?