Minnet vill undvika bilden, obehaget framkallar ditt smil, 
dina plirande ögon, din fräcka blick på spaningsuppdrag
efter jungfrubröst.
Den välsmorda tungan spelar lovord mellan orena läppar.
Obehaget stinker och vanställer varandet för den som inget
vet om fräckhetens avsikt.
Den röda nunan annonserar eldvattnets effekt och
stämgaffeln svänger impulsivt. Ur dina fotspår sårade ärr
vart du går och står.
Blommor slokar och bilden ramas in av en gråsvart ram,
där du hänger i en åminnelse jag vill radera.

                                                    Ur "Den som aldrig överger".

Ny diktsamling

Invid ett porträtt med sorgkantad ram och arvet av en tid
med damast, en spegel med slipat glas. Etiketten som
blektes i vardagsdebatt där en förvirrad blick irrar och slåss
mot den overkliga verkligheten och missmodet är ansiktet
mot tillvarons ofattbara regelverk.
Den inrutade arresten försöker tygla vreden som skakar om
gallerförsedda fönster mot en frihet som är omöjlig för den
som går utanför, där ordningen har markerade gränser.
För en obemärkt i anstaltsblå klänning finns inga fria val,
bara en rutinbaserad cirkel, där avsteg belönas med ett
dagslångt bad i förvar utan försvar.

                                             Åren går så, alla dagar likaså.

                                                             (Ur "Den som aldrig överger")