Fars Dag

   

 

Du fanns i min närhet, tyst
och ändå talande, språket
fanns i gester, blickar,
i sättet att knyta dina skor,
såga veden och att vrida ditt
huvud i en tvekan när min
yvighet tog stora språng ut
i en verklighet jag ville veta om.

Egentligen fanns du bara en
kort tid i mitt liv, en tid jag
för evigt kommer att minnas
var när du fanns och jag var
en sorglös fladdrande flicka,
som inget visste om ditt
vuxna liv, om hur du hade det,
om du var nöjd med din livslott.

När min tonårstid blåste bort
slutade du din dag med att rossla,
dra en djup suck utan att
veta att jag satt vid din sida,
utan att veta hur mycket du
skulle betyda för min framtid
när mina tårar föll mot dina 
ådrade, krumma kalla händer.

Händer som släpade plogen,
grävde jorden, rensade och
skördade, sågade veden, skottade
snön, sandade och yxade gran
till julen, kammade en bena,
rakade spisen, bar ved
för vår trevnad skull när vinden
gormade och tjöt som en galning.

Du gav oss allt du kunde
utan att få något igen,
du dränerades,
klagade aldrig, var nöjd
med granens sus
och vindens viskning
där du fick din lön
som inte rymdes i ett kuvert.
                                     Ur "Nu Då"