Du förföljer mig,

jagar mig i drömmen

där jag sitter fastfrusen

i ett isblock och inte 

kan kan komma loss

ser jag dina sorgsna ögon

vädja om min sympati

du behövde för att orka vara.

Du går igen som en

påminnelse om det fula

jag gjorde i mitt högmod,

i föraktet för din svaghet

ville jag inte se och kännas 

vid eftersom du skulle vara

stabil och stark som den famn

jag behövde när behoven kom.

                            Ur " Nu och Då"