Julmarknad på Vallby 27/11. Försäljningen av mina böcker gick riktigt bra och det som gladde mig mest var att flera yngre personer köpte mina poesiböcker. För övrigt var det kallt om fötterna. Jag hamnade i Cows ordmuseum vilket passade bra. 

Bokmässa i Älvkarleby där jag fick den äran att sitta bakom Stig Dagermans skrivbord och signera mina böcker. Vi växte upp i samma by och gick i samma skola om än olika år. I den randiga soffan föddes en stor författare som växte upp hos sina farföräldrar. Själv har han skrivit att han föddes mellan ”potatisfåror”. Modern kom till Älvkarleby födde och återvände till sin tjänst som telefonist norröver. Farmor och farfar blev författarens stora trygghet. Stig hette Jansson innan han tog namnet Dagerman.

Uppgång och fall!

Igår jublades det i sju timmar för vår första kvinnliga statsminister och därefter ber hon att få bli entledigad från posten. Miljöpartiet bestämde sig för att lämna regeringen vilket gjorde det omöjligt för Magdalena Andersson att fortsätta sin statsministergärning. Vad som händer kommer att meddelas idag torsdag av talmannen. I media spekuleras det vilt och många anser att centerpartiet har skuld i det som händer.  Men M A blir nominerad till statsminister en andra gång och omröstning blir måndag 29/11. 
Solen har gått upp och tittar fram som om inget har hänt. En fin dag som har mycket att erbjuda innan mörkret faller. Vi har gått våra fem kilometer, stannat upp på Vallby friluftsmuseum där vi pustar ut med te och lantbräck. Som vanligt fullt med folk i denna trevliga oas.

Magdalena Andersson första kvinnliga statsministern i Sverige!

Det är en stor och historisk dag i Sverige idag 24 november 2021.
Först finansminister och som sådan den som suttit längst i vårt land. 
Lågmäld, lugn, tydlig och med en sansad utstrålning. Idag
blev Magdalena Andersson från Uppsala vår första kvinnliga
statsminister. Ikväll firas det nog med champagne i familjen och 
gratulationerna kommer säkerligen att fylla hennes eftermiddag och kväll.
På presskonferensen idag kommenterade samtliga partiledare utnämningen
och de flesta uttryckte att feminismen segrat.
Den enda som på ett personligt sätt gratulerade Magdalena A var liberalernas
Nyamko Saboni vilket var särskilt snyggt. 
Ett aber för Magdalena A är att hon måste regera med en borgerlig budget, 
något som hon inte verkade särskilt orolig över. 

Varmaste Gratulationer  Magdalena Andersson
till statsministerposten hundra år efter kvinnlig och allmän rösträtt

  RECENSION | Igår i Arbetar

Bokrecension: Dikter som växer från solo till körstycke

Poeten RoseMarie Sjöberg är född och uppvuxen i Älvkarleby. Hennes nya diktsamling är platser att rumstera en smula i, skriver AB kulturs Bengt Söderhäll.

En diktsamling. Detta att samla dikter. Att samla in. Foga samman. Hitta form. Låta innehållet finna formen. För just denna samling. ”Nu Då” – så heter RoseMarie Sjöbergs diktsamling i två delar. Del ett består av 50 dikter. Del två av 16 dikter. Inalles 66 dikter. Alla mitt på sin sida. Alla i åtta rader. Rytm utan rim. Form med innehåll. Innehåll med form. Berättande dikt.

På baksidan av boken står att man ibland behöver betrakta minnena utifrån och ibland kliva in. Denna läsare läser inte så. RoseMarie Sjöbergs dikter är mer som rum att vistas i, platser att kliva in i, rumstera om en smula i. I nuet. Minnen i nuet. Nuet i minnet.

Och det där förunderliga att egna erfarenheter, minnen, handlingar, val hamnar intill det i dikterna formulerade av val, handlingar, minnen, erfarenheter. Långsam högläsning tillämpad, i ensamhet. Att låta diktarens röst låna läsarens. Att låta läsaren låna diktarens röst. Det är gott. Märkligt ändå att diktsamlingar säljs i så små upplagor. Och deckare i så stora upplagor. Dikter är ofta mer spännande och kräver en hel del eftertanke, pusslande och omläsning. Liksom.

Mina minnen står i kö, skriver Sjöberg och fortsätter:

vill bli filade i kanten

fastän allt var gjutet

i en livsform som var då,

villkorade i en föränderlig tid

när barnet har sin egen takt

där en växande väv formades

i varpens sköra spindeltråd.

Och just i en livsform, i en föränderlig tid, i barnets takt, i en växande väv ensam och tillsammans, växer dikterna från solo till körstycke, när läsaren lägger till och drar ifrån.

Det är gott.

Ny bok

"Nu Då – En diktsamling" av RoseMarie Sjöberg

Visto Förlag

Poeten RoseMarie Sjöberg. Arkivbild.

Bengt Söderhäll

är fri skribent i ständigt i samtal med Stig Dagerman. Medverkar regelbundet på AB Kultur.

 

Överfallen bland humle och kaprifol.
Det dolda väller ut, det som legat
övertäckt av försök och idoghet.
Naturen har sommarfest, 
det levda och viljan strider.
Mina steg kletar fast i marken.
Hinnan brister när solen glöder.

Ingen har dig.
Du är en reservation.
Allt beror på hur
du följer strömmen
där ytan håller dig flytande.

Fars Dag

   

 

Du fanns i min närhet, tyst
och ändå talande, språket
fanns i gester, blickar,
i sättet att knyta dina skor,
såga veden och att vrida ditt
huvud i en tvekan när min
yvighet tog stora språng ut
i en verklighet jag ville veta om.

Egentligen fanns du bara en
kort tid i mitt liv, en tid jag
för evigt kommer att minnas
var när du fanns och jag var
en sorglös fladdrande flicka,
som inget visste om ditt
vuxna liv, om hur du hade det,
om du var nöjd med din livslott.

När min tonårstid blåste bort
slutade du din dag med att rossla,
dra en djup suck utan att
veta att jag satt vid din sida,
utan att veta hur mycket du
skulle betyda för min framtid
när mina tårar föll mot dina 
ådrade, krumma kalla händer.

Händer som släpade plogen,
grävde jorden, rensade och
skördade, sågade veden, skottade
snön, sandade och yxade gran
till julen, kammade en bena,
rakade spisen, bar ved
för vår trevnad skull när vinden
gormade och tjöt som en galning.

Du gav oss allt du kunde
utan att få något igen,
du dränerades,
klagade aldrig, var nöjd
med granens sus
och vindens viskning
där du fick din lön
som inte rymdes i ett kuvert.
                                     Ur "Nu Då" 

Du förföljer mig,

jagar mig i drömmen

där jag sitter fastfrusen

i ett isblock och inte 

kan kan komma loss

ser jag dina sorgsna ögon

vädja om min sympati

du behövde för att orka vara.

Du går igen som en

påminnelse om det fula

jag gjorde i mitt högmod,

i föraktet för din svaghet

ville jag inte se och kännas 

vid eftersom du skulle vara

stabil och stark som den famn

jag behövde när behoven kom.

                            Ur " Nu och Då"