RECENSION | Igår i Arbetarbladet
Bokrecension: Dikter som växer från solo till
körstycke
Poeten RoseMarie Sjöberg är född och uppvuxen i Älvkarleby. Hennes nya diktsamling dikt
är platser att rumstera en smula i, skriver AB kulturs Bengt Söderhäll.
En diktsamling. Detta att samla dikter. Att samla in. Foga samman. Hitta
form. Låta innehållet finna formen. För just denna samling. ”Nu Då” – så heter
RoseMarie Sjöbergs diktsamling i två delar. Del ett består av 50 dikter. Del
två av 16 dikter. Inalles 66 dikter. Alla mitt på sin sida. Alla i åtta rader.
Rytm utan rim. Form med innehåll. Innehåll med form. Berättande dikt.
På baksidan av boken står att man ibland behöver betrakta minnena utifrån
och ibland kliva in. Denna läsare läser inte så. RoseMarie Sjöbergs dikter är
mer som rum att vistas i, platser att kliva in i, rumstera om en smula i. I
nuet. Minnen i nuet. Nuet i minnet.
Och det där förunderliga att egna erfarenheter, minnen, handlingar, val
hamnar intill det i dikterna formulerade av val, handlingar, minnen,
erfarenheter. Långsam högläsning tillämpad, i ensamhet. Att låta diktarens röst
låna läsarens. Att låta läsaren låna diktarens röst. Det är gott. Märkligt ändå
att diktsamlingar säljs i så små upplagor. Och deckare i så stora upplagor. Dikter
är ofta mer spännande och kräver en hel del eftertanke, pusslande och
omläsning. Liksom.
Mina minnen står i kö, skriver Sjöberg och fortsätter:
vill bli filade i kanten
fastän allt var gjutet
i en livsform som var då,
villkorade i en föränderlig tid
när barnet har sin egen takt
där en växande väv formades
i varpens sköra spindeltråd.
Och just i en livsform, i en föränderlig tid, i barnets takt, i en växande
väv ensam och tillsammans, växer dikterna från solo till körstycke, när läsaren
lägger till och drar ifrån.
Det är gott.
Ny bok
"Nu Då – En diktsamling" av RoseMarie
Sjöberg
Visto Förlag
Bengt Söderhäll
är fri skribent i ständigt i samtal med Stig Dagerman. Medverkar
regelbundet på AB Kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar