Dagen efter

.

Julafton blev intensiv och magisk. Snön gnistrade i sex minus, solen kämpade några timmar och de som kunde slappna av tog en promenad. Upp och ned i ett tättbebyggt villaområde där de flesta har mälarutsikt. Julbordet blev som det brukar. Janssons frestelse, köttbullar, revbensspjäll, grönkål (rostad) sill, ägghalvor och lax. Och som det brukligt är en snaps till sillen för dem som önskade. För egen del avstod jag även detta år. Snaps är något jag aldrig tilltalats av och därför kan jag inte hänga med när snapsvisorna ska sjungas. Jag känner mig utanför, tråkig och förpassad i ett hörn. Jag har inte traditionen i kroppen eftersom vi hemmavid drack mjölk och vatten.   
   Jul är förväntningar och inte alltid blir det som man tänkt. Tomten är inte den man trodde, Mamma och pappa grälade. Paketen som skulle glädja blev en besvikelse. Julen slocknade på julafton och blev en huvudkudde. Jag vet och jag har varit med. Motgångar löser av förhoppningarna i våra liv men glädjen blir minnen som etsar sig fast när motgången drabbar oss. Att den kommer kan vi inte tänka oss när julefriden infinner sig, men den kommer alltid in i våra liv. Och ändå minns vi oftast de stunder som gav oss glädje.
   Min egen värld i en tid av jul och gemenskap är (och har varit) just nu i en fas av lycka och familjegemenskap. Det är familjen som ger mig kraft att driva mitt liv vidare. Att få se skörden. Att få se de mina utvecklas. Till vad vet bara framtiden. Och den vill jag vara med om, men inser ålderns begränsning. Hur som haver, än är jag med och blir varm när jag får se de mina samlade. Detta när två tomtar var nära att skrämma slag på några av barnen trots att avsikten var en annan. Två välmenande tomtar som stärkt sig med något starkt.

     Julafton började välordnat, allt på  plats i en bestämd ordning och gästerna placerades så småningom.  Ordningen blev en kort visit. De högklackade skorna sparkades av, slipsar lättades och lättjan tog över. Pojkarna bråklekte på den dyra mattan. Pappa hade tagit ledigt från sitt fostrande uppdrag och sönerna kände en stor frigörelse.  Röran och friden infann sig sida vid sida. Paketen var många men det största fick jag där innehållet var i kretsen av de mina.