Vart är vi på väg är en undran efter gårdagens uppdrag granskning av alternativhögern i Sverige. Daniel Friberg, en svensk civilekonom, utbildad på handelshögskolan i Göteborg och initiativtagare för ett stort nätverk som förespråkar nazistisk ideologi framförde sin syn på ett bättre samhälle. Ett nätverk som breder ut sig i Europa och USA. Daniel Friberg har valt att bo i Ungern p.g.a. deras inställning till invandrare och censur i media. Dödsstraff, den rena rasen, asatron och väpnat motstånd mot oliktänkande och politiker som inte delar deras ideologi.
Bilbränderna eskalerar och i Västerås verkar sunnimuslimer för
sina extrema värderingar. Visserligen i en moske och inte offentligt vilket i och för sig inte är helt ofarligt.
Det jäser i folkhemmet och mitt i skogen någonstans i Bergslagen kryper rädsla och oro in mellan stockarna som är drygt tvåhundra år gamla. Soldater har kommit och gått genom dörren. De har blivit befriade från roten som gjorde allt för att knussla med tilldelningen. Efter åratal av lång och mödosam kamp slapp de buga och bocka. Det var dags att få säga sitt, lägga sin röst på ett bättre samhälle där jämlikhet, solidaritet och mänsklig värdighet skulle refomera samhället till deras förmån. Det blev näst intill som de önskade men det var vi som gjorde entré under andra världskriget som fick förmånen att smaka på den goda kakan.
Står vi i en återvändsgränd och kan inte välja riktning där det goda samhället ska återupprättas? Vem är starkast? Hur kan Daniel Fribergs inre kompass visa vägen mot ondskans anarki?
Varför kämpar sunnimuslimerna för sina farliga och extrema intressen i Västerås? Har de inte fått nog av förtryck i sina respektive länder?
Jag är riktigt orolig för framtiden och samtidigt kommer det över mig att många i vårt land har blivit drogade av den växande välfärd vi varit med om. Bristande historiekunskaper är måhända en av orsakerna till vår materiella hjärntvätt. Men å andra sidan tänker jag, "låt det ske". Låt onskans makt ta över! Sent ska det passiva vakna och allt får börja om.
Om mig
- RoseMarie Sjöberg
- Västerås, Västmanland, Sweden
- Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar