En månad kvar innan vårt land tar ett lappkast och styr in på en väg med nya vägmärken.
De bruna skyltarna lockar fram dolda värderingar som sjudit och puttrat under lagrad anpassning.
Hur snart står vi vid vägkanten med mössan i hand, tiggande om frid och nåd för landet som gjorde ett försök att riva synliga och osynliga murar. Ett land som vuxit likt lotusblomman ur dyn. Hur snart kan inte kronbladen falla. Hur snart blir det som varit återigen varande och än bättre. En bön att stilla bedja om.
Att det puttrar hörs och anas i välformulerade salonger, i skräniga samlingar, i vänners lag och mediamaktens korridor. Sluga rävar stryker omkring med yviga svansar och i buskagen tar pilfinkarna ställning för Åkes son och hans manifest..
Svea räckte inte till, lyckades inte polera avigsidan från inbitna färgpigment trots den miljövänliga tvålen.
Profetior slår inte alltid in men...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar