Äntligen

Mitten av augusti, regnet faller rogivande och välkommet. Vi har plockat fina svampar som Karl-Johan har drivit upp ur torkan. Fina nyföddaa exemplar utan mask. Efter den heta sommar som passerat hade vi inga som helst förväntningar på att få en enda svamp i korgen. Om ingen svamp så i alla fall skogsluft och motion. I ryggsäcken ostfralla och kaffe. Jag strosade (vi särar alltid på oss i skogen) och sökte förstrött med blicken. På stigen vattenfyllda pölar och luften var augustisval, solen sken från klar himmel och en duva flög med tunga vingslag mot den täta granskogen. Det ymniga regn som kom i förrgår har lämnat pärlor på gräset och mossan är tung att kliva fram i.
    Plötsligt står han framför mig, nyuppkommen och sammetsbrun. Den första som jag varsamt befriar från navelsträngen, skrapar bort rören och lägger honom varsamt i korgen. Och det var bara början. Korgen fylls till brädden och lyckan kryper i kroppen.  Det blir Karl-Johan som ockuperar skogen i år som förra årret.
    Igår kokade vi svampsoppa och trots ett strilande regn dukade vi upp under markisen, njöt av soppan och av dropparnas taktfasta dunsar ovanför oss. Dahliorna som mest varit ledsna denna sommar sträckte på sig och tog emot gåvan från ovan.