Pendlare

Mobila samtal, en son ska vakna, aktier diskuteras, en äkta hälft irriteras.
Hemliga möten bokas och en åldrad man upprepar frågan gång på gång.
Vi närmar oss slutstationen, stannar till på den ståldesignade verandan.
Plåt, räls, lufttrådar, skräp, plåt, stål igen, betongblock, en rostig cykel. Banvallens osynliga estradörer har vernissage och bjuder de marknadsanpassade resenärerna på graffiti. Infrastrukturens avigsida förpassad till storstadens entré. Stålriket stannar på näthinnan och i tunnelbanan sitter en man på huk med sänkt huvud. Den utsträckta handen ber om ett bidrag. Har han valt sin hukade ställning ?
Välståndet pulserar förbi mannen och jag undrar vad allting handlar om?