Förra våren kom missmodet över mig som aldrig tidigare. Det blir ingen mer vår tänkte jag och var allvarsam några dagar. Tog tag i mig själv riktigt ordentligt och idag när högsommaren bränner kan jag undra varifrån kraften kom som fick mig att vända misslyntheten. Jag började nämligen träna enligt riktade råd från en sjukgymnast. Varje dag i min ensamhet och på altanen. En timme varje morgon. Gym eller andra gruppaktiviteter är inget för mig. Och vad har hänt? Efter drygt ett års idogt tränande är jag som ny.
 |
| Som ny och i väntan på födelsedagen som har tjuvstartat. |
Visserligen är ryggen utsliten men den är bättre än på länge och min ork utomordentlig. Till detta har jag plussat skogspromenader och cykling. Inget överdrivet jagande utan lustfyllt och med alla sinnen på skaft. Och om några dagar adderas min ålder och överlevnad än en gång. Då, för ett år sedan var det nära att jag avverkat min livstid. Så blev det inte och jag blommar som renfanan i dikesrenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar