skriet

hon fogar ihop sina tankar
ser himlen genom en slöja av moln

och dras emot honom på en våg när
sommarnatten öppnar sig

bilderna därinne måste sparas när livet
osar fylla och synder serveras på ett fat
 
ropet lyfter henne som fågeln
lyfter ur björken
                                 avtrycken lever i henne