Vad händer i Sverige?

Något har hänt i vårt land. Och jag är skrämd. Det är den rådande människosynen som skrämmer mig mest. Den finns runt omkring mig och de personer jag minst av allt trodde företräder  förakt för svaghet och att invandrare inte har i vårt land att göra. Det är hätska toner som når mina öron. För ett tag sedan träffade jag några kvinnor som jag känt länge. Jag var på väg hem när deras ord stack till i bröstet. Det gällde Sverigedemokraterna. En av dem är moderat och uttalade stark sympati för SD. Hon hade mött en SD som var välklädd och trevlig. Som om ytan var en viktig företeelse. Har du smuts på kragen är du dömd för vem du är och vilka värderingar du har.
Reinfeldts utsaga att "Vi ska öppna våra hjärtan", hånades. Båda var rörande överens om SD som ett föredömligt parti. Jag tryckte ner handtaget och gick. Deras ord stack till som knivar i bröstet. Varför gick jag inte emot? Obehaget har bearbetats likväl som mitt ställningstagande.
    Några dagar har gått och eftertanken har bearbetats likväl som mitt ställningstagande. Kan man umgås med personer som har en radikal motsatt människosyn? Nej har jag kommit till insikt om. Det går inte!
   Vi är på väg in i ett hårt samhälle. SD och alliansen har bestämt sig för att fälla regeringen. Och jag tror att det händer. SD är segervissa om det blir omval. Ian Wachtmeister är en stark anhängare av SD och rosade dem nyligen i en utfrågning i TV 4. Ingen överraskning eftersom den grupp han tillhör historiskt har spottat på den lilla människan. Hans framträdande fick nog många nya SD-väljare eftersom det fortfarande slickas och fjäskas uppåt.