Barndomens jular vill gärna gå igen. Dom poppar upp lite varstans. Som idag utanför vårt stora köpcentrum. Folk trängdes och varuvagnarna var till brädden fyllda. Utbudet av varor är obegränsat. När jag som barn fick uppleva konsumbutikens enda skyltfönstret med en nickande tomte var detta höjden av stämning. Just den synen kom för mig idag. Varför? Kanske för att ett barn upplever julen så starkt.
Vad jag saknar är snö och yrväder. Det hör julen till. Vintern var min bästa årstid när jag var barn. Fortfarande vill jag ha oväder och massor av snö. Det är vackert och spännande. Dessutom hör snö och tomte ihop. Tomten som jag trodde på i många år. Besvikelsen var omstörtande när jag kände igen grannens röst. Den julen blev inte som vanligt. Jag blev fråntagen min drömvärld i tomtarnas verkstad. Den tid jag trodde på tomten skapade många fantasier. Tomten finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar