Ett gott hjärta
Aron är fyra år och några månader.
Just nu är han fantomen och ute på ett kort
uppdrag.
Att fantomen finns på låtsas har han helt klart
för sig.
Dagarna är fyllda av lek, tankar och prat.
I ett rasande tempo som kräver sitt engagemang och
sin lyssnare, far han fram.
Inte som en orkan utan mer som en hungrig
fågelunge som aldrig får nog.
Nog av att veta och få bekräftelse på att han kan.
När han tröttnat på fantomen låter han honom
flytta till Amerika.
Plötsligt hänger han upp och ner i två romerska
ringar och vill visa sitt mod.
– Jag är modigast i världen. Visst!
Han äger hela världen och är inte rädd för något.
Stordåden bara väntar på att bli överträffade.
– Jag vet att gud finns, säger han när stillnaden
infinner sig framför kakelugnen.
– Var finns gud?
– Han finns i kroppen, här överallt, i huvudet,
armar och ben. Ibland pratar jag med gud.
– Vad pratar ni om?
– När jag ska gå till affären med mamma, pratar
jag med gud.
– Om gud finns i dig, följer han inte med till
affären då?
– Nej, då kryper han ur
kroppen och då måste jag tala om var jag är. Gud vet att jag har ett gott
hjärta, det har jag. Dom som är
elaka har ingen gud i sig. Dom har lyckan i stället.
– Får jag skriva ner det du har berättat för mig i
dag?
– Ja, gör det och då ska jag bli din vän för
livet, lovar Aron fyra år som har ett gott hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar