I flykten från att vara vek,
flyr jag in i tomma rum där närheten viskar försök
och ändå fräter vår vänskap
sönder år av enkelriktad dialog
där min oskuld nickade
i beundran för idolskapets höghet
tills min värdighet sållade bort
en drömlik dyrkan för dig
när diffusa skuggor dansar
under ett stjärnfyllt valv
som lättar för en grälsjuk stormvind
att sortera smyckade samtal
i en laddad kontakt utan
vördnad till aktade fraser.
En hemlig bultar på dörren
tystnaden svälja frågor
i andlös väntan
i ovisshetens foajé
flaxar fåglar utan förmåga
till flykt från sina unkna mantlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar