Inställd julafton!

Många jular har passerat och många är glömda. Förra året blev den första julafton som firades utomhus. Korvgrillning och en sprakande eld i vedkorgen. Familjefesten i kylan blev en oförglömlig och annorlunda jul. Årets jul inväntades med stor förväntan eftersom pandemin klingat av och familjen är ordentligt vaccinerad. Just därför skulle denna jul återerövras, bli något extra hos yngsta sonen i Stockholm. Tågbiljett bokades i SJ appen- en ny kunskap som jag verkligen uppskattar. Och billigare än att köpa resa över disk. För mig har en tågresa blivit ett mindre äventyr och jag har efter många år insett att jag är en iakttagare. Att se miner, samspel, uttryck, klädstil i en salig blandning är givande och intressant. Alltid kan det jag ser användas i någon av alla karaktärer jag i framtiden tänkt formulera. Jag samlar intryck, lär mig att se och uppskatta den mångfald som tillvaron bjuder.

Dan före dan inviger jag mina gåstavar, lägger gravljus och tändstickor i ryggsäcken. Kylan är behagligt, rimfrosten spröd och under fötterna knastrar gräset. I ensamhet och i en minneskavalkad stavar jag mot kyrkogården. Glest med folk, tyst. Ljungen på graven har givit upp, ett utbrunnet ljus byts mot ett nytt och snart flammar lågan i lyktan. En stilla tanke om ett liv som togs ifrån oss, döden, som lär oss som blir kvar att allt är förgängligt och snart är det min/vår tur att återgå till moderlivet.
En halkig promenad genom kolonistugorna på Biskopsängen och en stunds vila på Gaggerska gården. Torsken med vitvinssås får bli dagens måltid.
Fem och en halv kilometer och jag känner mig nöjd. Kaffe och en gaffelkaka i fåtöljen, på radion prat och julmusik. Kaffe och skinksmörgås med hemmagjord senap till kvälls. I kylskåpet är det glest med julmat. Och kvällen avslutas med en film om Hajbyaffären.

På julaftons morgon surrar telefonen. VI ÄR MAGSJUKA!