En fin julklapp

Just nu är M på väg till Istanbul för vidare färd till Iran. En flykting har efter sex år i Sverige av en tillfällighet fått kontakt med sin familj (utom pappan som talibanerna tog). M fick en vänförfrågan för två månader sedan och det visade sig vara hans sjuttonåriga bror som sedan flykten från Afghanistan numera bor i Qom i Iran.  Familjen flydde tjugohundrafemton  och kom till turkiska gränsen där M fick gå vidare in i Turkiet medan den övriga familjen fick vända om av någon anledning. M har trott att alla var döda. Via facetime har M haft flera kontakter med de sina och nu är han på väg. Han har aldrig flugit vilket i och för sig måste vara en stor upplevelse. I en månad får han umgås med mamman och tre bröder. I Iran är det lugnt men tufft för Afghaner som inte har några som helst rättigheter. Två bröder arbetar på en bilfirma och åttaåringen går i skolan. Modern knyter mattor.

I vår tar M studenten och för att få ihop pengar arbetar han varje ledig stund inom äldrevården. I handbagaget har han en kaffebryggare som present till sin mamma. 

För oss som stöttat M i vått och torrt är detta den finaste julklapp vi kan få.