Äntligen i en äkta miljö!

 

Kylan prövar oss när vi kommer till torpet. Ytterdörren kärvar och är besvärlig att öppna, i sovrummet tre grader och i köket tio. Men det går över när vi eldar i kaminen. Vissa rutiner gäller när vi är på plats. Elda, kolla musfällorna, plocka in mat, hämta ved och pausa en stund över en kopp kaffe. Ofta erinrar vi oss hur de som bott i torpet för länge sen levde.  Först i huset som är byggt av handbilat timmer, var soldaten Göte och torpet är döpt efter honom. Han kom 1793 vilket ger en fingervisning om timrets hållbarhet. Mossan mellan stockarna finns fortfarande. Vi är lyxtorpare med vatten, toa, och el. Men, någon gång på 1940-talet bodde en änka med sex barn i huset. Ingen el och dass på tomten. Vatten hämtade hon i en källa bakom huset.  Det är henne vi plockar fram när huset håller emot kyliga dagar. Efter ett par timmar börjar diverse småkryp som stinkflyn, flugor och en fjäril kvickna till.  Elden flammar, kaffet smakar och ute gnistrar snön, lockar på oss. Vi pulsar iväg till grannen, hälsar och fortsätter vår promenad på Knäppmorasjön. Vi är installerade i en naturlig miljö.