Pandemin begränsar oss ifrån att träffas om man inte finner på lösningar. Just detta hände dagen före första advent. Sonen föreslog att vi skulle träffas eftersom det gått ett halvår sedan vi senast sågs. Sagt och gjort. Vi placerade ut marschaller, gjorde en brasa och dukade utomhus. Snön dalade och termometern visade minus en grad. Påpälsade kom hela familjen från Stockholm, slog sig ner under markisen och serverades köttfärslimpa, potatismos och inlagd gurka. Detta uppskattades och stämningen var hög alltmedan snöflingorna stillsamt dalade genom luften. En oförglömlig stund i en mörk tid.
Om mig
- RoseMarie Sjöberg
- Västerås, Västmanland, Sweden
- Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.
tisdag 1 december 2020
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)





1 kommentar:
Skicka en kommentar