 |
| Tsokey 10 år |
Tsokye, mitt fadderbarn i Tibet som jag träffade i Lhasa och på Katzelskolans (en
svenskfinansierad skola som jag inte vet om den är kvar) skolgård 2003. Sist jag hörde något ifrån henne var 2011. Att tibetanerna har det svårt under
Kinas styre märktes redan då. Enligt källor har det inte blivit bättre. Tsokye kom med sin
mamma och från en plastdunk bjöds jag på ett hemmagjort vin. Mamman var ivrig att jag
drack. Så fort jag tog en klunk fyllde hon på och nickade. Det var onekligen svårt att
tacka nej och jag kämpade med jästsmaken. Hon hade dessutom en plastburk fylld med godis
(hemmagjort) som smakade gott.
Tsokye såg rädd och tagen ute hela tiden.
Måhända trodde hon att jag skulle föra bort henne. Att hon fick Pippi
Långstrump och Nils Holgersson på engelska hjälpte inte. Stort var det att få möta denna tioåriga flicka och min förhoppning är att få
kontakt med henne igen. Hur nu detta ska gå till? Resa till Tibet är inte
möjligt som läget är idag. Om läget
ändras blir det en resa till Tsokye och det tibetanska folket. Inget folk jag
träffat har den utstrålning, harmoni och lugn som tibetanerna. Trots svåra
umbäranden och förtryck från kineserna kom ett ljus från deras inre. Deras
plågoandar bjöd på stenansikten och andlig minnesförlust. Att resa i Tibet var
något alldeles utöver det vanliga och något att längta tillbaka till.
 |
| Besök i ett nomadläger. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar