Spara eller inte

Idag blev den dag då städinitiativet kom. Garaget är en slit och släng plats och här ska allt sparas. Jag fick nästan panik när de rårörda lingonen skulle ställas på en hylla för sylt. Röran och allt gammalt bråte samt grus och damm blev för mycket. In som ett jehu. "Vi måste göra något åt allt som tar plats och inte har någon funktion". En förvånad och något skrämd min mötte mig. "Vadå, det är väl inte så farligt", säger min andra hälft sedan ett antal år. "Vadå, jag vill snart inte gå in i denna röra", fräser jag och vill att han ska reagera. Det gör han, för att få tyst på mig och för att snarast återgå till lugnet och spelandet på mobilen. Nu börjar sorteringen som gör ont, men jag håller mig utanför, städar bilen och låter sorteringsprocessen fortgå. Efter en halvtimme kikar jag in i garaget. På golvet har en liten hög samlats.
    Försiktigt undrar jag om han ska behålla alla nyinköpta skor som inte har använts på ett antal år. "Lugn", säger han och ser på mig med en bekymmersam min och sedan kommer svaret. "Jag har ju inte nött ut skorna jag använder". Sådan är han, min kärlek, först nöta ut och helst ska kläderna ramla av honom. Under tiden hinner han växa ur det nyinköpta. Hans garderob börjar bli konvex, men det ser han inte. På en hylla finner jag bråte som jag för länge sedan bett honom kasta. "Varför har du gömt detta"?, undrar jag. Ett generat svar kommer: "Det kan ju komma till användning". Jag svarar inte och tänker på alla gånger jag utan att fråga kastat pinaler vi inte använt på åratal. Detta utan att fråga och han har inte saknat en enda av dessa eller ens efterfrågat. Hans devis är, att aldrig kasta något, det kan komma till användning. Våra olikheter kommer i dagen och jag inser att det är svårt att lära gamla hundar att sitta.