Det för givet tagna

Döden finns nära och drabbar oss alla på något sätt

Min mamma sa alltid, "dör en, kommer strax två efter".
Jag börjar tro att hon hade rätt. I min närhet stämmer utsagan i alla fall.
I de flesta fall kommer döden som en befriare
för den som drabbas, och med bestörtning för de som blir kvar.
Livet kommer och går och frågan är vad som är meningen med allt
när vi i alla fall ska dö. Det kan inte vara en slump att vi lever och dör,
åtminstone har jag svårt att förstå detta resonemang. 
Någon slags mening måste det vara. Men, vilken mening är frågan?
Vad är målet med livet och varför blir våra liv så olika? 
Var finns rättvisan? Vissa drabbas hårdare än andra? 
Har det med våra val att göra? Eller styrs våra val av något vi inte rår över?
Vad styr våra val?

Jag sitter under ett blommande äppelträd och har just avslutat plantering av 
ormbunkar, bergenia, rabarber och hosta framför ett stenparti.
Dräktiga humlor brummar, citronfjärilar leker och flugsnapparen kikar ner från
sitt ockuperade bo. Talgoxen var först. Varje vår är flugsnapparen vinnare.
Björkar och hägg slår ut. Det är en födelse som pågår och som klarar sig

utan min hjälp. Jag är en iakttagare som förundras.
Död och liv om vartannat. Sorg och förtvivlan. Alla drabbas vi av det gåtfulla med döden
och livet. Våra liv är i en ständig förändring och det gäller att kunna ta den omställningen.
Det är en insikt som livet har lärt mig och ingenting kan vi ta förgivet utom att döden kommer.