En början till något nytt

Jag befinner mig i ett häkte med begränsade kontakter.

Ett häkte med osynliga galler som jag tänjer, går iväg på långa promenader
där vidderna blir mitt sällskap och där bofinken öppnar en port. 

Toner tränger igenom fernissan och till den inre exil jag länge befunnit mig i. 

Jag sitter ner på en bänk, vänder mitt ansikte och går in i en snårig skog
där lump har samlats bakom ett stenblock där mossan börjat få fästa. 

I den lumpna bråten finns ouppklarade samtal, svek och ord av ironi och sarkasm. 

Sandslott och vågor som kom och gick. 

Sotiga minnen som viljan varsamt börjar putsa för att befria skavsår.
På en bänk i april där omtänk och tänk om börjar en resa utan slut.