Det osynliga styr oss!

Vad kommer efter denna pandemi? Hur kommer vår vardag att se ut? Vad vet jag, men ett är säkert och det tror jag, inget blir sig riktigt likt och hur detta ska se ut är ovisst. Men jag kan spekulera utan att det jag skriver blir på riktigt. Jag tror nämligen att vi alla blir ordentligt omskakade i vårt materiella tänkande, och jag tror att vi skakas om i grunden. Det osynliga styr oss just nu och ingen vet i vilken riktning eller när allt tar slut. Vi är i det osynligas grepp och det har väl aldrig vad jag vet hänt. Varifrån kommer denna så fruktade osynlighet och vad kan den ställa till med?    Förvirring råder och samtidigt en slags säkerhet som ska skapa hopp, Detta kommer att gå över! Idag for jag ner på stan med lånade böcker som skulle återlämnas. Klockan är nio och inte en människa eller annat levande gick att upptäcka. Det var lite otäckt och som om alla var utrotade och jag ensam kvar. Börsen faller och råden haglar, sälja eller inte?
    Vad händer med mina värderingar och den egoism som under många år varit gällande och som framförallt politiker eldat på? Kan marknaden och det privata lösa de problem vi står inför? Kan en stark stat göra detta? Marknaden är till för den som har medel och inte för mig som inga har. Hoppet står till staten och solidariteten (ett ord som försvunnit ur den politiska debatten). Men jag vet inte, är förvirrad och låter bli att bunkra toapapper.
    Helt klart behöver vi hjälpas åt i ett svårt läge och utan varandra går vi vilse eller under och filantropi undarber jag mig.
    Hur kommer vardagen att se ut? Måhända får vi laga och lappa, koka soppa på en spik, låta bilen stå, dra in på det mesta och upptäcka att rotsaker är riktigt goda. Börja odla viktiga grönsaker och vara rädd om varandra och om det vi har! Så tror jag som famlar i ovisshet. Men dettta kan också betyda en förlossning, att vi kommer ut som tilltuffsade och något skrynkliga men med en ny syn på vad som är viktigt i tillvaron.