Lyckan kom när jag drog upp persiennen i sovrummet. Snön dalade med stora flingor och min längtans vintrar kom till mig. Jag mer eller mindre flög upp ur sängen, gick direkt till kaffebryggaren och snart var två av mina favoriter uppenbara, kaffedoft och tätt snöfall . Det var som om min kropp blev på nytt, lätt och lekfull. Varför snö och kaffedoft kan framkalla den känslan jag kände vet jag inte, men det var magiskt. Min andra hälft förstår ingenting av min eufori för snö, men han smittas lite och föreslår en utflykt till torpet fyra mil bort. Packningen gick fort och smidigt. Gårdagens kålpuddning packas i en korg tillsammans med annat ät- och drickbart. Elva grader i köket förvandlas snabbt till sjutton grader när järnkaminen får fart. Och vi tar oss ut för att utforska omgivningarna för motionens skull. Oändlig skog och några fallfärdiga hus samt bävrarnas härjningar blir en stund att fundera över och stillsamt vila i. Bävrarna har fullständigt omdirigerat bäckens flöde och skapat ett omfattande sjölandskap vilket skogsägarna har svårt att värja sig för. Naturkrafterna tar över och utmanar till eftertanke och vi traskar vidare i en trolsk skog där vättar och diverse väsen kilar före oss för att värna om sin integritet. Nåväl, det är lugnt och stilla, ingen varg, inga grisar, bara bäckens porlande och en omslutande skog som famnar oss. Ingenting, ingenstans någonstans kan en dylik harmoni upplevas. Och detta en dag när snön pudrade marken i en skog bakom torpet i Bergslagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar