Höst

Visst är vårt land i ett ovisst läge, men livet måste gå vidare och i all enkelhet blir det en utflykt till skogen. Det är i mitten av oktober och sommarvarmt. Vi släpper stadens myller och åker till torpet. Löven dansar bekymmersfritt och färgerna skiftar i ett sprakande skådespel som ger eftertanke. Och vi gör det enkelt för oss, tar kylväskan , lite mjölk och fil. Resten finns i torpet och vi överlever. Väl framme svidar vi om till stövlar, kniv och med blickarna inriktade på kantareller. Älgjakten pågår och det är en viss risk att ge sig ut, men vi litar på den allsmäktige.
     Det blir en del gulingar  och det blir en knådning av kroppen. Terrängen är snårig med många kliv över fällda träd, mossklädda stenar och en och annan stig.
     Överflödet blir ett dilemma som leder till eftertanke och filosofiska funderingar. Varför har vi fått det så bra? Vad tänker de som bodde före oss om hur vi har det (om de nu kan se eller vara med)?
      Enkelt är det och tanken är att vi ska sitta ute och se solen gå ner. Kantarellerna steks med soja och lök, persiljan från landet blir en dekoration och den lite kylslagna vinflaskan korkas upp. Så klart att vi ska fira en sommardag i mitten av oktober med kantareller. Vi ser solen dala bakom skogsbrynet och omedelbart avlöser den svala luften. Vi går in och stänger höstkylan ute.