Corleone

Samma dag som maffiosen Roberto Spada greps utanför Rom tog vi oss med buss till Corleone, maffians högborg en gång. Hur det är i nuläget vet vi inte riktigt men i Corleone pågår en kamp mot maffian. Ett muséum finns för denna kamp. Vi kom inte in eftersom det var stängt. Men överallt fanns dekaler med uppmaningen att vi ska tala om, skriva om och sprida kunskap om maffian. Att maffian fortfarande har ett grepp om affärsidkarna i form av påtvingat beskydd mot betalning är dagens sanning. Sjuttio procent av affärsidkarna är drabbade. Men det finns uppstickare som sprider sig och vägrar gå med på maffians hot och skrämselmetoder. Dessa motståndare har ett märke på sina affärer som betyder att de icke gynnar maffian. Fler och fler gynnar dessa ex. restauranger. Idag påstås maffian vara försvagad och den motståndsboll som börjat rulla går inte att stoppa.
 
    Bussfärden till och från Corleone var skakig och kurvig. och en natur som bjöd på ett varierat skådespel. Kuperat, bördigt och välskött, övergivna gårdar, nyplöjda åkrar och kvardröjande druvor på vinstockarna.

Som kaffekoppen jag drack ur och sölade ner, så upplever jag den del av Corleone vi vistades i. En väl använd stad som behöver ansas och ändå charmas jag av tätheten och läget, de smala gränderna och fasaderna. Staden klättrar utmed en bergssluttning och utsikten är magnifik från flera håll. På torget där vi väntar på bussen till Palermo satt gubbar i långa rader och väntade på att maten hemmavid snart är klar. Runda korta gubbar som påminner om Ingrid Bergmans Roberto Rosselini. Visserligen med färre tänder.