Om mig

Mitt foto
Västerås, Västmanland, Sweden
Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.

onsdag 8 mars 2017

En dag att minnas

Kvinnodagen ägnas åt att minnas alla kvinnor som kämpat för rösträtt, ett drägligt liv, anständiga löner och jämställdhet mellan man och kvinna. Kampen har varit långdragen, men i Sverige kanske vi har kommit så långt det går. Än återstår likvärdig lönesättning för lika arbete. Frågan är vad som händer i kvinnofrågan när vårt land invaderas av andra kulturer med en helt annan kvinnosyn än den som är gällande i vårt land.
    I Västerås darrar politikerna på manschetten när muslimska (?) kvinnor vill ha särskilda badtider för kvinnor för att de inte vill visa armar och ben för män. Några partier vill godkänna deras önskan, andra är tveksamma. Om vi har lyckats komma långt i kvinnors rättigheter ska vi väl inte godta invandrarkvinnornas krav. Det är att dra klockan tillbaka. Likadant är det med hedersvåldet. Det är fullt tillåtet att kontrollera flickornas förehavanden medan pojkarna gör vad de vill. Vi i Sverige är flata och godtrogna intill dumhet. Våra lagar och förordningar ska väl gälla oavsett varifrån man kommer?
    Jag tror att vi måste vara tydliga i vår kamp för att försvara kvinnors rättigheter. Särskilt i mötet med andra kulturer. Och vi får inte vara rädda för att ta en konfrontation.Snart vill väl kvinnor som är helt täckta arbeta i våra förskolor?
   Vi har i ett års tid så gott som varje helg tagit emot en ensamkommande kille från Afghanistan. Han är fin på alla sätt. Först och främst ville vi hjälpa till av humanitära skäl men också göra integrationen lättare. Framför allt språket och relationen man och kvinna. Han har b.l.a. fått en naturlig insyn i hur  mannen lagar mat och kvinnan tar hand om den tekniska utvecklingen i hemmet, men också en jämbördig relation man/kvinna.
    Vi samtalar om demokrati, jämställdhet m.m. Och vi förstår att denna (och alla andra). kille har mycket att lära om vårt samhälle.Det som gått upp för oss är att han efter fyra år i koranskola är
oerhört indroktinerad av sin religion. Jag frågade honom en gång varför alla kvinnor i hans land bar burka, var heltäckta. Han tittade länge på mig och svarade: därför att vår religion säger det.  Nåväl, en integration är en lång process men den underlättas om vi är tydliga med vad som gäller i vårt land. Något att påminnas om en dag som denna.

Inga kommentarer: