God fortsättning

I natt kom den efterlängtade snön.Marken och isen är tunt pudrad och solen lockar fram kristaller. Snö får mig på bra humör. Allt blir lättare och lusten kommer. Vi ordnar med skridskorna, kokar buljong och häller på en termos. Apelsin och smörgås packas ner. Sjöar finns det gott om i omgivningarna och det är bara att välja. Det blir Råsensjön. En favoritsjö som är lite bökig att nå.       Dryga kilometern på en smal stig som i början omges av tät granskog som övergår i blandskog med tonvikt på tall. Därefter tar trollskogen vid. Och jag får en känsla av att varje steg vi tar bevakas.
Att de mossklädda stenarna vill säga något. Och en prasslande rädsla alldeles intill. Vildheten smyger bredvid oss, håller avståndet. Stenarna viskar något ohörbart. Jag stannar till, lystrar och ryser. Långfärdsskridskorna klingar och skaver mot varandra runt min hals. Bara skogen och vi i tyst gemenskap och strax skymtar vi Råsen. Förtrollningen blir av ett annat slag, mer verklig och synbar.
Sakral syn med en skog som famnar den snötäckta isen. Farbar eller inte . Knakningar intill strandkanten. En skivad svag is gör mig tveksam. Utöver vidden ser det mer stabilt ut men jag tvekar och låter skridskorna ligga. Naturligtvis känner jag mig feg, men jag tror inte att isen är glidsamt behaglig. Fastän gudomligt vackert är det.
 Jag går i strandkanten, ser hur min kärlek skrinnar iväg bortom i solsken. Frusen skvattram står i strandkanten och jag plockar en bukett. Lukten behagar och jag förvånas över den kraftiga doften eftersom örten slokar ledsamt. Visst är det, att jag blivit försiktig och har respekt för isen och vad den kan orsaka. Det får vara så och jag är nöjd med min bukett och en mugg värmande buljong dagen efter julens avsked.