Dörrar och fönster är stängda, huset städat.
Något anas redan på farstubron.
Som om det som skulle möta oss innanför stod utanför och ville säga något.
Över hela farstugolvet ligger isolering. Fyra små hål gapar vidöppet.
Dörren till sovrummet har petats upp.
Hörnskåpet blottar sig och visar upp en röra som om vispen gått fram.
I köket råder ordning och reda.
På övervåningen i TV-rummet är en fastspikad bräda särad och utknuffad från väggen.
Isolering på golvet.
Sovrumsdörren är stängd och väl därinne hopar sig frågetecknen.
En burk med diverse innehåll ligger omkullvält på golvet.
Burken stod på en hög allmogekista.
Obehaget kryper i kroppen.
Någon har varit inne i huset.
Inte möss men något som är ganska stort och starkt.
Något som kryper i väggen och tränger ut panelen.
Vad detta något vill vet vi inte men just nu spikas och tätas det återigen.
Detta eftersom det är andra gången på två veckor som någon försökt att ockupera vårt hus.
Då för två veckor sedan möttes vi av samma syn och samma förvåning.
Ett brott begånget i ett tvåhundra år gammalt hus.
Soldattorpet som under åren bjudit oss på en del märkliga händelser som inte fått sin lösning.
Ännu ett syns det oss.
Kan det vara soldaten Göte som inte gillar vad vi gör med hans torp eller någon annan bofast i detta hus?
Någon gäckar oss, en kvarleva eller överlevare.
Tiden får visa vem någon är.
Om mig

- RoseMarie Sjöberg
- Västerås, Västmanland, Sweden
- Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar