Koltrasten längtar
flykten från krigen pågår
talgoxen sjunger.
.
Om mig
- RoseMarie Sjöberg
- Västerås, Västmanland, Sweden
- Sent i livet kunde jag göra min dröm verklig. Att ägna mig åt skrivandet på heltid. Och det är aldrig för sent att börja på nytt. Från ett liv inom pedagogiken till författarskap på äldre dar. En annorlunda tid i kreativitetens värld. Trivsamt, utvecklande och givande för kropp och själ. Tio år har gått sedan debuten och följande böcker har utkommit: Man går man inte ifrån man och barn. Du såg mig. Efter herrarnas behag. Odon. Utan sol ingen skugga. Nu Då.
söndag 28 februari 2016
söndag 14 februari 2016
Intryck som inte stämmer
Vi har sedan en tid tagit oss an en ensamkommande pojke från Afghanistan. Han har varit i Sverige fem månader och är femton år. Redan kommunicerar vi på svenska. Han gör stora framsteg i språket och vill lära sig hela tiden. Från sitt hemland har han en fyraårig skola. Ingen engelska.
Varje gång vi lämnar honom på flyktingförläggningen kommer en känsla av otillräcklighet i bröstet. Hur ska vi göra för att denna kille ska få den bästa tid han är värd i vårt rika land? Vissa dagar syns hans dysterhet trots att han gör allt för att visa sig tacksam. Han har en stor sorg inom sig och när beskedet kom att två killar skulle utvisas fick vår kille panik och försvann ut i skogen. Han hittades efter några timmar. Sova gick inte och då ställde kompisarna upp. Flera av dem sov på golvet i det knappt sju kvadratmeter stora rummet för att vår kille skulle känna sig trygg.
Vill vi ge honom en slant tackar han nej. Vantar och sjal tog han emot.
Det vi försöker ge honom är trygghet och omsorg samt gemenskap i en för honom annorlunda kultur. På flyktingförläggningen finns dryga fyrtio pojkar. När vi hälsar på kommer alla fram och hälsar, tar i hand och bockar. Dessutom frågar de vem vi söker och visar oss till rätta.
Att stå öga mot öga med denna kille är annat än att se TV bilder och lyssna på nyheterna. Han kliver rakt in i hjärteroten och vreden över en orättvis värld eldas på. Kanske att vårt land är överdästa i materiell välfärd och att det är på tiden att vi investerar vårt överflöd i människor som inte har någon tillhörighet och människovärde.
Varje gång vi lämnar honom på flyktingförläggningen kommer en känsla av otillräcklighet i bröstet. Hur ska vi göra för att denna kille ska få den bästa tid han är värd i vårt rika land? Vissa dagar syns hans dysterhet trots att han gör allt för att visa sig tacksam. Han har en stor sorg inom sig och när beskedet kom att två killar skulle utvisas fick vår kille panik och försvann ut i skogen. Han hittades efter några timmar. Sova gick inte och då ställde kompisarna upp. Flera av dem sov på golvet i det knappt sju kvadratmeter stora rummet för att vår kille skulle känna sig trygg.
Vill vi ge honom en slant tackar han nej. Vantar och sjal tog han emot.
Det vi försöker ge honom är trygghet och omsorg samt gemenskap i en för honom annorlunda kultur. På flyktingförläggningen finns dryga fyrtio pojkar. När vi hälsar på kommer alla fram och hälsar, tar i hand och bockar. Dessutom frågar de vem vi söker och visar oss till rätta.
Att stå öga mot öga med denna kille är annat än att se TV bilder och lyssna på nyheterna. Han kliver rakt in i hjärteroten och vreden över en orättvis värld eldas på. Kanske att vårt land är överdästa i materiell välfärd och att det är på tiden att vi investerar vårt överflöd i människor som inte har någon tillhörighet och människovärde.
fredag 12 februari 2016
söndag 7 februari 2016
Någon vill ockupera vårt hus
Dörrar och fönster är stängda, huset städat.
Något anas redan på farstubron.
Som om det som skulle möta oss innanför stod utanför och ville säga något.
Över hela farstugolvet ligger isolering. Fyra små hål gapar vidöppet.
Dörren till sovrummet har petats upp.
Hörnskåpet blottar sig och visar upp en röra som om vispen gått fram.
I köket råder ordning och reda.
På övervåningen i TV-rummet är en fastspikad bräda särad och utknuffad från väggen.
Isolering på golvet.
Sovrumsdörren är stängd och väl därinne hopar sig frågetecknen.
En burk med diverse innehåll ligger omkullvält på golvet.
Burken stod på en hög allmogekista.
Obehaget kryper i kroppen.
Någon har varit inne i huset.
Inte möss men något som är ganska stort och starkt.
Något som kryper i väggen och tränger ut panelen.
Vad detta något vill vet vi inte men just nu spikas och tätas det återigen.
Detta eftersom det är andra gången på två veckor som någon försökt att ockupera vårt hus.
Då för två veckor sedan möttes vi av samma syn och samma förvåning.
Ett brott begånget i ett tvåhundra år gammalt hus.
Soldattorpet som under åren bjudit oss på en del märkliga händelser som inte fått sin lösning.
Ännu ett syns det oss.
Kan det vara soldaten Göte som inte gillar vad vi gör med hans torp eller någon annan bofast i detta hus?
Någon gäckar oss, en kvarleva eller överlevare.
Tiden får visa vem någon är.
Något anas redan på farstubron.
Som om det som skulle möta oss innanför stod utanför och ville säga något.
Över hela farstugolvet ligger isolering. Fyra små hål gapar vidöppet.
Dörren till sovrummet har petats upp.
Hörnskåpet blottar sig och visar upp en röra som om vispen gått fram.
I köket råder ordning och reda.
På övervåningen i TV-rummet är en fastspikad bräda särad och utknuffad från väggen.
Isolering på golvet.
Sovrumsdörren är stängd och väl därinne hopar sig frågetecknen.
En burk med diverse innehåll ligger omkullvält på golvet.
Burken stod på en hög allmogekista.
Obehaget kryper i kroppen.
Någon har varit inne i huset.
Inte möss men något som är ganska stort och starkt.
Något som kryper i väggen och tränger ut panelen.
Vad detta något vill vet vi inte men just nu spikas och tätas det återigen.
Detta eftersom det är andra gången på två veckor som någon försökt att ockupera vårt hus.
Då för två veckor sedan möttes vi av samma syn och samma förvåning.
Ett brott begånget i ett tvåhundra år gammalt hus.
Soldattorpet som under åren bjudit oss på en del märkliga händelser som inte fått sin lösning.
Ännu ett syns det oss.
Kan det vara soldaten Göte som inte gillar vad vi gör med hans torp eller någon annan bofast i detta hus?
Någon gäckar oss, en kvarleva eller överlevare.
Tiden får visa vem någon är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)