Tindrande ögon

Kallt och snö när jag är på väg till Konsum i Västanå för länge sen. Näsan klistrar igen och det biter i kinderna, snön gnistrar. Dockan har en hemstickad tröja med matchande mössa. Jag sätter henne i en åkpåse på sparken och medar iväg på den nyplogade landsvägen, håller mig på mitten. Enruskorna i dikeskanten vinglar hit och dit.

Slaktar Johan kommer gående med sitt gevär över axeln. Han lyfter på jägarhatten med fjäder i och jag knixar till med knäna i farten. Den enda jag möter en tidig lördagskväll när stjärnhimlen gnistrar. Skyltfönstret skapar förväntan.

Med stora ögon och en tumlande fantasi står jag länge framför fönstret. En tomte med lykta i vänster hand och den högra armen som han höjer och sänker, en släde med ved, gröt i ett fat och Olles skidfärd med ett uppslag på Kung Bore, glitter och vadd, en liten adventsgran med ljus, mekano och en stor docka med riktigt hår. Klädd i en rosa klänning med rosetter.

Jag tar upp min docka så att hon kan se bättre, pratar med henne och undrar vad hon önskar. Hon vill ha en chokladklubba och en halsduk. Hon huttrar och fryser och stoppas ner i åkpåsen. Vi sparkar hem till kakbak och stök. Mina bilder är förstorade och sprakar i färg. I köket står långan i ett hörn och ser oaptitlig ut, men den förvandlas när julafton äntligen kommer. Vit och smaklös med senapssås. 

Länge sen och långt borta är tiden, men den återkommer varje år när jag står i leksaksaffären och känner mig bortkommen. I år gäller det att hitta en robot. Efter flera försök finner jag den äntligen och kan andas ut. Den kommer också att få ögon att tindra.

                                                                                                   God Jul