På väg till New York

Dan före dan. Mer vår än höst utanför och det är november. Vi kommer till en stad som välkomnar med sommarvärme.
    Ingen jag talat med har något negativt att säga om staden som jag för första gången ska resa till.
    Vi reste igenom denna metropol för två år sedan på väg till Canada. Det räknas inte som ett besök, men nu är vi peppade. Och min förväntan är stor efter alla positiva utrop.
    Redan som barn fick jag berättelser från ett exotiskt New York. Bilderna har bleknat men pappas berättarkonst klingar ännu som en vacker melodi. Pappa var där på 1920-talet på egen hand. Jag tänker på honom och vad han fick uppleva. Och han kommer att gå vid min sida och påminna om en svunnen tid. Precis som när vi reste i hans fotspår i Canada.
   Alla resor vi genomfört på egen hand har lärt oss att packa klokt och jag har en reseveteran vid min sida som nästan är i klass med min pappa. Bara  nästan. Visserligen har vi upplevt många äventyr men inte i närheten av min pappas. Det jag minns från min barndom när han berättade om New York, var skimret som kom över hans ansikte och tonläget.
  Om någon dag får alla förväntningar jag har sitt svar. Nu väntar resväskan.