Det enkla är det storslagna

Bland blommor blir jag till och tålmodigt kryper jag runt med planteringsspaden och jagar ett för mig hatat ogräs. Inte maskrosen, den kan jag fördra, men revsmörblomman. Den är omöjlig. Och jag kämpar, gräver och river så fort den tittar upp. Efter en vecka är den på plats igen.
    Maj är i mitten och ett annat otyg börjar titta fram. Vinbärssnäckorna. Utan tvekan kommer min mordiska sida till användning.
    Det är att arbeta hårt och energiskt för att få till det som man vill i en trädgård. Med åren blir odlandet alltmer viktigt. Glädjen att få se ett obetydligt frö växa och att följa utvecklingen ger mig en inre harmoni. Och att ansa och vårda växandet, skydda från inkräktare som har dålig påverkan. Ett slags uppfostran där jag är delaktig i stimulansen. Först en liten punkt, sen en linje, bladens ytor och så småningom den tredimensionella blomman. Ett geometriskt underverk.
    När ryggen säger ifrån gör vi en paus. Kaffe i termos och ut i skogen. Stenmurklorna väntar. Vackra, farliga och goda. En exotisk upplevelse i smak och form. Vi kan inte låta dem vara. Trots alla varningar. Först torka utomhus och sedan i en papperspåse i två år. Till gäddpaté är murkelsås ett måste. Med fyllda påsar ska vi avsluta utflykten med att dricka vårt termoskaffe. Regnet hänger i luften och den perfekta platsen hinner vi inte uppsöka.  Och vi slår oss ner bredvid en myrstack nära bilen. En bättre utsikt har vi haft men kaffet smakade.