Dags att sova under en gran!

En strålande vårdag och vi ska inventera vårt tjäderrevir. För två år sedan låg snön djup i Bergslagsskogen. Vi sov i dubbla sovsäckar under en gran. En märklig upplevelse som vi vill uppleva igen.
    Då för två år sedan kom en tjäderhona och satte sig i en tall ovanför oss. Hon tittade misstänksamt på oss och flaxade iväg. Tjäderspelet ställdes in.
Sovsäckarna värmde men kängorna vi ställt utanför hade frusit. Kängorna fick tina i säckarna en stund medan vi åt kokta ägg med kaviar. Vatten till.
  Natten hade varit svår att släppa och jag låg vaken i många timmar. En tanke som for hit och dit var om det kunde finnas varg i närheten.

Den tolfte mars tvåtusen tolv är skogen snöfri. Bara vägen vi går på är snötäckt. Två kilometer in i skogen och nära tjäderplatsen får vi se märkliga spår. Jag blinkar flera gånger. Stora spår med klomarkering. Och det är ingen tvekan om vad det är. Färska björnspår. Den björnen måste vara hungrig så här års. Vi fotograferar spåren och går vidare. Inte långt ifrån vårt sovställe (för två år sedan) syns vargspår i snön.
Ett vet jag: Det blir inget tjäderspel för min del. Jag sover inte under en gran med sådana grannar.